"Har någon sett min tops? Den liksom bara försvann därinne."
Snart har alla som haft en utrikespolitisk funktion i den svenska politikerkåren uttalat sig om talibanernas seger i Afghanistan och vad den innebär.
Till och med Carl Bildt fick fram träda i går och förklara att USA:s närvaro hade inneburit:
”Ett mycket bättre land och en säkrare region”.
Att låta någon med Carl Bildts meriter uttala sig om modern historia och geopolitik är som att tvinga en fotbollspelare som brutit vristen i slutminuterna av förlängningen att delta i straffsparksläggningen bara för att man fått för sig att han är bra på just straffsparkar.
Om Aktuellt börjar få slut på lämpliga kända personer som kan kommentera utrikespolitik kan de väl be någon av programledarna i TV-sporten hoppa in och säga något om Afghanistan, jag tror jag hellre skulle lyssna på André Pops än på Bildt när det gäller vad som händer i det landet.
Men vi ska inte hacka på Aktuellt. Det kan ha varit så att Bildt var ute på sin vanliga kvällspromenad; runt, runt rondellen vid Karlaplan och så tog han av fel, och vandrade förvirrat i fel riktning och när han passerade TV-huset observerades han av en Aktuellt-redaktör som stod utanför och rökte Blå Blend och denne tänkte:
”OK, varför inte, folk tror ju han begriper något, och nu behöver vi inte ens betala för taxi”.
Det problem som uppstår när man som Bildt säger att USA:s närvaro i Afghanistan trots allt var till nytta är att man inte döljer det faktum att USA skapade de onda mörkermän som nu intagit Kabul och efter USA:s ockupation fördes en politik som inte kunde leda till annat än att talibanerna växte i styrka och omfattning.
Följ med mig på en liten historietur i Afghanistans senare historia. Turen kan vara nyttig även för den som inte riktigt tror på att det finns något i USA som kan kallas ”den djupa staten”.
I dag producerar Afghanistan 90 procent av allt opium i världen. Här har vi alltså urkällan till heroin, morfin och en del andra varianter på narkotiska preparat.
Fram till 1979 var odling av vallmo en ganska begränsad företeelse i landet. Det producerades väl en del för rekreationellt bruk för afghanska män som behövde ta igen sig efter att ha slagit frun. Eller inte förresten, då tror jag produktionen skulle varit högre.
Men 1979 börjar CIA se till att de afghanska bönderna satsar på att odla vallmo för att de ska kunna få in pengar genom att leverera opium. CIA samarbetar i projektet med den pakistanska säkerhetstjänsten ISI.
Men vänta nu.
Officiell amerikansk politik var väl även vid den tiden att produktion av narkotika skulle bekämpas – varhelst den skedde.
Jomenvisst, men nu var det ju faktiskt så att det gällde att få igång de afghanska bönderna att kämpa mot den sovjetiska invasionen. Det måste förses med vapen – och helst skulle de kunna betala för dem. Det gällde också att ordna så att de hade råd att ligga ute i månader i sträck och ägna sig åt gerillakrigföring. Produktion av opium var den perfekta lösningen. Den karga, näringsfattiga afghanska jorden lämpar sig dessutom särdeles väl för vallmoodling och inte så mycket annat – i alla fall definitivt inget lika lönsamt.
Genom CIA:s organiserande av opiumhandeln fick de olika afghanska gerillagrupperna fick in 20 miljarder kronor de närmaste åren. CIA sålde amerikanske vapen till mujaheddin och fick betalt i opium som kunde användas i andra operationer. Asiens svar på Pablo Escobar och ”El Chapo” framställdes som frihetshjältar.
Allt för att se till att Sovjet hölls så upptaget i Afghanistan att det inte orkade med några nya expansiva äventyr. Persiska Gulfen låg ju inte alltför långt bort.
När Sovjet besegrat drog sig tillbaka hade den årliga opiumskörden i Afghanistan ökat från 100 ton till 2000 ton. Vi kan utgå från att en del av pengarna användes för att finansiera attacken mot WTC 11 september 2001 – Usama bin Laden var nämligen en av dem som fick vara med och dela på pengarna som kom från CIA:s opiumhandel.
Ett årtionde senare var produktionen upp i nästan 5000 ton.
Visst bidrog CIA till att mujaheddin kunde besegra Sovjet. Men de skapade ett land helt beroende av opiumhandel och de hade skapat en industri som gjorde att de sinsemellan stridande gerillagrupperna kunde vara väl beväpnade och ha råd att ägna sig åt inbördeskrig.
Ur detta inferno där stenåldersmänniskor dödar varandra med moderna vapen går talibanerna segrande när gerillagrupperna gör upp om vem som ska styra landet.
Och se, nu händer något intressant.
När talibanerna får makten vill upprätta goda relationer med västvärlden. Västvärlden gillar inte knark säger deras ledare. I USA har antalet heroinister fördubblats under åren då kriget mot de sovjetiska ockupanterna pågått och opiumskördarna bara ökat från år till år.
Då tänkte Mullah Omar att om vi slår ner på vallmoodlandet så kommer västvärlden att gilla oss. Inga sanktioner, mycket bistånd.
Så han drämmer till med ett totalförbud år 2000. Nästa år sjunker den beräknade produktionen av opium från 5000 ton till 200 ton.
Begripligt. Säger talibanerna ”Odla ingen vallmo” så odlar man ingen vallmo såvida man inte har en märklig trängtan efter att bli levande begravd.
Men föga hjälpte dessa drastiska åtgärder.
Västerlandet svarade med att anförda av USA anfalla och ockupera Afghanistan.
(Den vidare historien berättar jag i kvällens och morgondagens nyhetsbrev. Prenumererar gör du här. I nyhetsbrevet behandlar jag det mesta; svensk kulturdebatt, geopolitik, 30-talskonst, medeltiden, olika nationers folksjäl, matlagning … och mycket, mycket mer. I det avslutande avsnittet finns också en källförteckning och litteraturlista.)