Jag överväger att gå till doktorn och få min hörsel kollad när jag läser att:
”Lovette Jallow är en av samtidens viktigaste röster när det gäller kampen mot rasism, diskriminering och orättvisor i samhället.”
Jag har nämligen aldrig tidigare hört den rösten. Inte förrän nu då jag läser om hennes senaste utspel; hon vill att man ska plocka ner statyn av Carl von Linné i Humlegården. Jallow vet att berätta att Linné var rasbiologins fader och hon tycker dessutom att statyn stirrat på henne när hon ätit lunch i Humlegården.
Lowette Jallow är svart och antirasistisk aktivist. För detta fick hon Raoul Wallenbergpriset 2019. Hon fick det för att de aktiviteter hennes organisation Actions for Humanity utvecklat, hon beskriver dem själv i juryns pressmeddelande:
”Ungdomar från olika samhällsklasser och bakgrunder från hela Sverige reser till Stockholm för att delta i fyra timmars studiebesök med mig där man diskuterar ämnen som strukturell rasism, sexism, mobbning, homofobi, transfobi, islamofobi, skönhetsideal och utsatthet i svensk samhälle. Under 2019 är målet att nå minst 400 ungdomar för att sedan öka antal under 2020 och kommande år, säger Lovette Jallow.”
Kanske inte så imponerande för den som får ett pris till Raoul Wallenbergs minne.
När SvD besöker pristagaren i hennes hem imponerades de av att:
”Hemma i lägenheten i Stockholm har Lovette Jallow en egen studio. En stor spegel, perfekt ljussättning och ställningar med raka rader av små sminkförpackningar. Här spelar hon in sina sminktutorials, videor där hon visar hur tittarna själva kan göra.”
Det största anti-rasistiska eventet som Jallow organiserat verkar vara ”Black Vouge”, en skönhetsgala med smink och mode som ”intog” Södra Teatern 2015.
Jallow är alltså en person som inte uträttat särdeles mycket, förutom att skaffa sig uppmärksamhet och priser genom olika politiskt lämpliga utspel.
Jämför detta med Carl von Linné.
Förutom sitt eget enorma livsverk av forskning kom han genom sin personliga påverkan att dana och forma en relativt stor grupp unga män som i sin tur utvecklade Sverige på en mängd områden genom de kunskaper de inhämtade under sina expeditioner ut i världen.
Peter Forsskål var kanske den lärjunge som stod Linné närmast och han var en av viktigaste pådrivarna för att få till stånd tryckfrihetslagstiftningen i Sverige, den första i världen.
Forsskåls tankar om filosofi och politik kom också att påverka Immanuel Kant och vem vet hur stort Forsskåls inflytande på det dåtida tänkandet skulle blivit om han inte avlidit i malaria under en dansk forskningsexpedition till Arabiska Halvön; Forsskål var ju också botaniker.
Expeditionskamraten Carsten Niebuhr skrev senare:
“Forsskål var den lärdaste mannen i hela sällskapet, och hade han kommit tillbaka levande skulle han kanske ha varit den lärdaste i hela Europa. Han var arbetsam, han föraktade alla faror, besvärligheter och försakelser.”
Forsskål har också fått ge namn åt en nässelväxt. Jag väntar bara på att Jallow ska kräva att den besprutas intill dess att den utplånats.
Men nu var ju inte Forsskål den ende av Linnés lärjungar som lade grunden för Sveriges utveckling.
Pehr Kalm reste till Nordamerika, blev god vän med Benjamin Franklin, och Kalms beskrivningar av djur, natur och invånare, både nybyggare och indianer bidrag till omvärldens kunskap om vad som hände i den nya världen.
Anders Sparrman utforskade Kinas djur- och naturliv och var även abolitionist och bekämpade slaveriet. Han avslutade ett långt och rikt liv med att som läkare ägna sig åt att vårda fattiga.
Carl Peter Thunberg blev känd som Japans Linné men även som fader till den sydafrikanska botaniken.
Daniel Solander följde med James Cook på världsomseglingen HMB Endeavour som för första gången kartlade och utforskade Nya Zeeland och Australien. I brittisk vetenskaps annaler räknas han som en av de största naturhistoriska auktoriteterna
Johan Peter Falck utforskade sydöstra Ryssland och delar av Sibirien.
Pehr Löfling ingick i ledningen för den första vetenskapliga expeditionen till Central- och Sydamerika under 1700-talet.
Och så där skulle vi kunna fortsätta med ett tjugotal lärjungar till som utforskade Kina, Arktis och andra länder, regioner och världsdelar. Män som också verkade som ämbetsmän, läkare och lärare.
Alla formades de och påverkades de av Carl von Linné. Alla bidrog de till en bättre värld, liksom Linné själv.
Men låt Jallow hojta.
Som Linné konstaterade i Nemesis Divina så får dumheten till slut alltid ett lämpligt straff.