Häromdagen förärade Kurd-Kjell mig och anstalten med ett besök. När vi vandrar genom korridorerna ser han sig förundrat om.
KURD-KJELL: Länge sedan jag var på den här sortens inrättning. Inte riktigt som fängelset i Diyarbakir.
JAG: Jag kan föreställa mig det – jag har ju sett “Midnight Express”.
KURD-KJELL: “Midnight Express”!?!? Känns som en turkisk variant av en Lasse Åberg-film, typ: “Sällskapsresan: Turkiet all inclusive” – om man jämför med verkligheten.
Var får man röka någonstans?
Jag: På santoriebalkongen förstås.
KURD-KJELL: Är det en ironisk beteckning?
JAG: Inte alls. Det här är ett gammalt sanatorium. Så vi får sitta och blossa på en jättefin stor balkong där fordomdags de lungsjuka låg på rad och lapade sol och inandades frisk luft.
KURD-KJELL: Fordomdags!?
JAG: Möjligen läser jag för mycket Sven Stolpe nu. Påverkar ordförrådet.
KURD-KJELL: Stolpe verkar varit en elak och lynnig gubbe, blodtörstig också.
JAG: Mest gammalt förtal, numera åter kolporterat av ett barnbarn som vill förklara sin egen lynnighet – och elakhet.
KURD-KJELL: Kolportera!? Nästa gång jag är på besök låter du väl som om du läste högt ur Karl Xll:s bibel. Men på tal om lynniga, elaka och blodtörstiga män – det blir lite fånigt när västerlandets politiska ledare anklagar Mohammed bin Salman för att vara just en sådan – och dessutom “irrationell”.
(Han slår sig med välbehag ner i en av däckstolarna och betraktar parken nedanför. Han har fått med sig cigarrer – små Romeo y Julieta och håller fram asken. Frågar om det går att få kaffe innan vi fyrar upp – och det går ju. Jag vandrar i väg för att hämta.)
JAG (ställer ner de två blodapelsinröda muggarna på det lilla bordet mellan oss, och sjunker sedan ner i den andra däckstolen. Vi börjar stillsamt puffa på våra rökverk.): Jag funderade på det du sa medan jag stod i kafékön. Vad menar du? Muhammed bin Salman är ju uppenbart vrickad – eller har han sagt något vänligt om er kurder så nu tycker du att han är en stor statsman?
KURD-KJELL: Jag tycker bara lite synd om honom.
JAG: ibland känner din empati inga gränser, du tycker synd om capo di tutti-styckmördare.
KURD-KJELL: Du förstår som vanligt nästan ingenting – Mohammed bin Salman är en vedervärdig människa – men samtidigt måste han nu vara totalt osäker och förvirrad – alla skäller på honom och Saudiarabien; USA gör det, liksom England, Frankrike, Tyskland – till och med Margot Wallström.
JAG: Och det gör de med all rätt. Han har ju gett order om att mörda och stycka en regimkritisk journalist.
KURD-KJELL: Ja, och …
JAG: Men förresten – på tal om mordet på Khashoggi – du som vet en del om sederna som präglar er som lever därnere bland berg, öknar och kameler – styckmord måste väl rent praktiskt innebära en del problem om man är medlem av den saudiska säkerhetstjänsten – hur undviker de att bloda ner de där lakanen de måste svassa runt i – det måste ju stänka en hel del.
KURD-KJELL: Antagligen löste de det genom att klä av sig nakna – saudiska män gillar att göra saker nakna tillsammans.
JAG: Löser väl egentligen ingenting. Då blir de ju nedsmetade med blod in på bara skinnet.
KURD-KJELL: Då duschar de tillsammans och tvättar av varandra. Saudiska män gillar det också.
JAG: Och det vet du hur?
KURD-KJELL: Lawrence av Arabien beskrev det.
JAG (klentroget tonfall): Så du har läst “Vishetens sju pelare”?
KURD-KJELL (klentroget tonfall – och blick): Har inte alla det? Men svara nu på mina fråga – varför allt detta liv om en mördad journalist? I några år har saudierna bombat jemeniter – 10 000-tals har dött. De bombar dessutom sönder infrastrukturen, den lilla som finns så att matdistribution – av den lilla föda som finns – inte fungerar. De bombar sjukhus. Det råder massvält.
JAG: Men …
KURD-KJELL: Och i sitt eget land halshugger och piskar de folk, behandlar gästarbetare som slavar och inga hot om sanktioner från västvärlden hörs som följd av det. Eller på grund av kvinnoförtrycket. Istället har du tills alldeles nyligen kunnat läsa beundrande porträtt i amerikanska och europeiska tidningar om hur modern Mohammed bin Salman är för att han tycker om att gå klädd i jeans.
JAG: Fast …
KURD-KJELL: Och så sprider de tokislam – wahhabism över hela världen – här i väst också. Nästan ingen motsätter sig det.
USA och de stora EU-länderna har sålt de vapen saudierna i dag använder för att göra om Jemen till en förgård till helvetet och de har fortsatt att sälja militär utrustning även när de bombar sjukhus, skolor och marknadsplatser.
Men så mördar saudierna en journalist och det blir ett jävla liv.
Mohammed bin Salman måste därför just nu vara världens mest förvirrade man och fundera på en sak om och om igen: “Och de kallar mig irrationell och lynnig.”
Och han har rätt. Det är ju ni som är irrationella. Beror antagligen på det ni äter. (Han viftar med cigarren mot de två bakverk jag också fått med mig när jag hämtade kaffe, två rediga bitar ananaskaka.)
JAG: Du menar att vi äter för mycket sötsaker!?!? Skulle det bero på allt socker? Blodsockret åker upp och ner och vi skiftar ståndpunkt på grund av det?
KURD-KJELL: Nej, nej, nej – socker är inte farligt – tänk på baklava – det blir du klar i tanken av. Det är ananasen. Ni äter för mycket ananas – ni har det på pizza, i bakverk, till olika sorters fläskkött – ni har ju till och med läsk med ananassmak – men jag ska förklara det mer vid nästa besök. Måste gå nu.
(När vi skiljs åt vänder han sig om.)
KURD-KJELL: – och förresten – hade vi fått sådant här kaffe i fängelset i Diyarbakir hade vi nog gjort uppror. Man måste sätta gränser.