Ett perfekt plagg för opportunister. Blå eller röd? Beror på vilken sida man vänder utåt.
Det finns mycket elände i världen, det är därför litet svårt att förstå den fixering svenska medströmsmedia har vid utvecklingen i Polen och Ungern. Man kan nästan få intrycket av att i Warszawa och Budapest sitter makthavarna lutade över kartor och försöker komma överens om de lämpligaste platserna för massgravar ämnade för alla man finner misshagliga.
Så stort intresse ägnade inte medströmsmedia dessa länder då de tillhörde Sovjetimperiet, och då var förtrycket reellt och påtagligt.
Jag har en känsla av att denna fixering beror på att media fruktar att Sverige skulle kunna genomgå samma utveckling – en ny nationalistiskt sinnad regering börjar försöka styra både statsmedia och den press som ska föreställa vara mer oberoende.
Men vad är de egentiken rädda för? Får man en ledning man inte är överens med går man väl sin väg och tar ett annat jobb om man verkligen står för sina åsikter?
Innerst inne vet en alltför stor del av journalistkåren att de inte har det civilkuraget. De står i sig inte för något. De har den åsikt som behövs för att de ska kunna behålla jobbet. Det de fruktar är inte att någon potentat från SD blir kultur- och mediaminister. Det de egentligen fruktar är att få sin egen feghet bekräftad.
Det är detta vi kan lära av utvecklingen i Ungern och Polen, där några av de i dag mest regeringstrogna och hätska dobermannskribenterna och byråkraterna intog helt andra positioner för tio år sedan, eller för 20 år sedan – det finns några gamla vrak som till och med verkade i regimens tjänst under kommuniståren – men deras kappor är sydda av kraftigt tyg och klarar ändringar i vindriktningen även om det är orkanvarning.
Just detta kommer vi också att få se i Sverige. Snart kommer vi som angripit de olika regeringar som funnits de senaste 20 åren för deras folkföraktande politik, deras islamofili och deras dyrkan av allt från tredje världen att attackeras av dem som är ledar- och kultursidesskribenter i dag och de kommer att beteckna oss som inte tillräckligt nationellt sinnade.