Fari Lleshi a.k.a 2Gunz kom till Storbritannien som illegal immigant. Byggde upp en organisation som smugglade in nya immigranter samt sålde kokain. Numera deporterad tillbaka till Albanien.
Jag kom häromdagen att tänka på att den som ville köpa heroin på 1970-talet i Sverige ganska ofta kom i kontakt med en person av grekiskt ursprung. En av de stora smugglarrutterna gick ju över Pireus – och när dessutom grekiska redare verkade kontrollera och äga de flesta av världens handelsfartyg vid den tiden så kan man väl säga just de av den folkgruppens medlemmar som befann sig i exil var tämligen väl positionerade för droghandel – om de nu hade sådana böjelser.
Kan väl verka något underligt att sitta och fundera på detta i dag – men det är egentligen ganska naturligt.
En av de där stora debatterna i Sverige som är svårbegriplig för mig är nämligen den om brottsstatistik.
Ska det finnas statistik som berättar för oss om etniciteten hos förövare av olika brott?
Är finländare mer benägna än andra att snatta lösgodis (vilket en polisbekant till mig en gång hävdade, det var dock oklart om han också ville se extra insatser för att dessa brott skulle beivras) – eller är det så att litauer är genetiskt kodade att stjäla nya bilar av tysk tillverkning?
Men vänta nu.
Det är ju inte det den här debatten gäller – den debatten gäller frågan om man ska upprätta statistik med kategorier som svensk, född i utlandet, född i Sverige med utländska föräldrar.
Vad vet väl jag – det är kanske möjligt att sådan statistik kan öka vår förståelse om det som sker runt omkring oss.
Dock – är det ändå inte dags att lämna den fruktlösa debatten och diskutera hur statistiken verkligen borde se ut för att ge oss någon kunskap om tillvaron.
Och? Hur skulle den se ut då?
Den skulle givetvis vara långt mer exakt och ange ursprungsland.
Men skulle inte det innebära ett skutt rätt ut i de rasistiska träskmarkerna – de förrädiska myrar och kärr från vilka besökaren aldrig återkommer – och där den enda vägen inte leder ut men ner – till botten?
Men – varför skulle det vara rasistiskt? Historiker, folklivsforskare, etnologer och sociologer studerar ju med stort intresse olika nationers och kulturers särdrag när det gäller seder och mentalitet och hur de som tillhör dessa olika grupper ser allt på allt från arbete till dans och berusning – och allt däremellan.
Den typen av specialstudier anses ge oss mer kunskap om en viss kultur eller ett visst folkslag; rimligen borde då också studier av kriminella kulturer hos olika etniciteter vara intressant.
Eller?
Den som vill hävda att olika nationer och etniska grupper inte har alldeles egna kriminella subkulturer måste rimligen kunna bevisa att just denna form av mänsklig aktivitet inte påverkas av en nations historia, dess geopolitiska läge och natur samt samspelet med olika andra kulturella faktorer och särdrag – och förstås regionens ekonomiska struktur.
Enkelt uttryckt är det ju ganska lätt att visa hur vissa skikt (i alla samhällsklasser) under vissa givna förhållanden skapar subkulturer som livnär sig på rån, sexhandel, inbrott, smuggling, utpressning eller indrivning och som har mord, misshandel och andra våldsamma aktiviteter som vapen och verktyg för att nå sina mål.
För den som intresserad av historia och samtid blir förstås statistik och data viktigt – om man vill kunna följa hur förhållanden utvecklas över tid och i rörelse – vad händer med den ursprungliga kurdiska eller somaliska stråtrövarkulturen när medlemmar av dessa grupper hamnar i andra länder?
Vad händer med den serbiskt nästan DNA–betingade smugglartraditionen? Hur kommer det sig att under vissa givna förhållanden förmår judar bygga upp effektiva kriminella organisationer som i England de första årtiondena av 1900-talet (som de Bessarbiska Tigrarna eller “The Yiddishers” – och förstås också i USA – medan de i andra länder blir skomakare eller matematiklärare eller någonting annat någorlunda fredligt?)
Enligt gällande svenskt regelverk för debatt och offentligt samtal har jag nu förolämpat och kränkt hela fyra folkgrupper kurder, somalier, judar och serber (slängde in de sista för att inte kunna betecknas som rasist – listigt va!)
Men enligt de regler som styr den som söker kunskap för att förstå sammanhang har jag ju gjort det enda möjliga; utgått från de särdrag olika folkgruppers kriminella subkulturer uppvisar genom historien och försökt se vad som händer när de hamnar i helt nya sammanhang – i sitt eget land eller i andra.
Just därför vore givetvis en finfördelad statistik intressant.
Och – ingen normal människa tror ju att sådan statistik skulle säga något om en etnicitet dess helhet.
Visst finns det rasister som kommer att hävda att sådan statistik bevisar det de alltid hävdat; svarta, gula och bruna är mer benägna att begå brott än andra. Men det kommer den gruppen alltid att hävda – oavsett om det finns användbar statistik eller inte – så låt oss strunta i dem och ge debatten en så faktaspäckad plattform som möjligt.
Det brukar hävdas att till exempel BRÅ:s ovilja att ta fram sådan statistik är baserad på en ovilja att ge rasister argument.
Antagligen är det en del av förklaringen, men jag tror också att forskarna och byråkraterna på BRÅ, eller svenska kriminologer – och en massa andra personer i den akademiska världen – helt enkelt är alltför obildade för att ifrågasätta den styrande tesen för det offentliga samtalet på det här området:
“Alla kulturer är lika mycket eller lika litet kriminella. Ingen är värre eller bättre än den andra.”
Jag har nästan en känsla av att detta accepteras som en historisk lag.
Men det då man verkligen kommer in på det problematiska. I sin verksamhet borde tämligen många historiker, etnologer eller sociologer varje dag snubbla över texter där det resoneras om olika nationers och etniciteters kriminella subkulturer; det må vara balkanpirater på 1500-talet eller den organiserade kriminaliteten i Frankrike från den franska revolutionen till i dag.
Den senare har på många sätt drag som är värda att studera i Sverige idag, exempelvis inflyttningen av korsikaner till södra Frankrike och skapandet av Union Corse, de judisk/berbiska bröderna Zemmours uppbygge av ett kriminellt imperium i Parisregionen, eller framväxten av Hornec–gruppen med sin bas i resandefolket Yenish – och hur de gamla på etniska grunder etablerade brottssyndikaten i dag integrerar senare immigrantgruppers ungdomar och barn som fotsoldater, och eftersom de gamla grupperna skaffat sig inflytande bland politiker kan de öka det inflytandet genom att också lova att ordna nya röster.)
Det kan vara så att de som är verksamma med forskning på dessa områden väljer att blunda för historiska fakta – vilket vore oroande.
Men vad vi verkligen ska oroa oss för är om det inte är så att de blundar för fakta – de har bara inte den bildning, nyfikenhet och intellektuella kapacitet som behövs för att de under sina studier ska komma i kontakt med fakta av detta slag.