Kolkraftverket i Lethabo. Sydafrikas stora – och ökande – användning av kol verkar inte ses som något problem. Det är bara när vita eldar med kol som miljön är hotad. Kanske ses det som en form av appropriering och därmed som förkastligt?
Många afrikanska länder planerar nu storskaliga satsningar på kolkraft berättar statsradion i dag. I Asien har Kina dessutom redan bestämt sig för att det ska byggas minst 500 kolkraftverk. I Indien deklarerade premiärminister Modo för två veckor sedan att man ska uppmuntra privat investerare att gå in i ett projekt som innebär att man öppnar 41 nya stora kolgruvor för att säkra landets energiförsörjning
Och under tiden låtsas man i delar av Europa att det spelar någon roll vilka personliga val du gör: om du inte har rätt sorts kylskåp smälter polarisarna!
Varför flänger Greta mellan konferenserna i västvärldens metropoler? Det är väl Nairobi, Maputo, Lagos och Lusaka hon ska besöka?
Va, är hon inte välkommen där? Jaja, då får väl vi ställa upp och lyssna en gång till på vilket hot Sverige är mot jordens överlevnad.
För det är uppenbarligen ett svart privilegium att få öka mängden växthusgaser.
Som vanligt kommer det att dyka upp kommentarer om att en svensk förbrukar mer energi på olika sätt än en afrikan.
I sig är det helt ointressant eftersom Greta & Co påstår att planeten kommer att dö om inte utsläppen minskar. Och om utsläppen måste minska då måste ökad kolkraftsanvändning stoppas i Afrika – för att inte tala om Kina och Indien. Sådana kampanjer kommer dock inte miljörörelsen att ägna sig åt. Miljöpolitik är inte till för att rädda miljön, den är till för att ge överheten i västerlandet mer makt över oss.
En överhet som i Sverige inte är kompetent att utforma vettiga ramar för energipolitiken.
Oförmågan att upphandla något så relativt enkelt som en transformatorstation gjorde ju att elkraft från norra Sverige inte kunde distribueras till södra Sverige och Skåne.
Enligt planerna skulle stationen varit igång 2015.
Den kanske fungerar i höst. Fem år senare.
Sedan återstår det delikata problemet om elnäten har tillräcklig kapacitet för att distribuera den kraft som behövs från Lund till Malmö, Helsingborg och Trelleborg.
Nej, men se man på, det har de antagligen inte.
Följden har hittills för Skånes del blivit höjda elpriser, företag kan inte bygga ut sin produktion och så har två avstängda kraftverk i Skåne fått startas upp igen. Ett drivs med olja och ett med gas.
Och politiker som intestrukturminister Ygeman och byråkrater som de i ledningen för Svenska Kraftnät är samtidigt de som förklarar för oss att vi måste tänka på hur vi beter oss i vår vardag: Låt bli plastpåsarna! Promenera till jobbet!
Politikerna talar om hur vi har några få år på oss att rädda världen.
Men de kan inte skapa sådana strukturer att man få en transformatorstation i Skåne att fungera på fem år.
Varför lyssnar människor på dessa politruker, dessa skråpukar som hotar oss med domedagen?
Visst ska nationen ha en miljöpolitik, men den kan inte få utformas av personer som tror att allt ont här i världen är västerlandets fel – och att om bara européer får det sämre så innebär det att världen blir bättre.