Det sägs att Ann Linde tror att Anatolien har namngivits till hennes ära.
Telefonen ringde hemma hos utrikesministern mycket tidigt i morse. Klockan var 05.30 och en mycket förvirrad Ann Linde grep luren. Jag har fått en inspelning av samtalet (kontakter ni vet).
Ann: Öööh, va. Hallå?
Stefan: Väckte jag dig?
Ann: Ja, jag brukar sova vid den här tiden. Vem är det?
Stefan: Det är jag. Stefan. Hör du inte det?
Ann: Stefan? Stefan Sauk? Ojojojoj! Är du arg? Har någon av flickorna på UD skvallrat? Jag berättade ju för dem häromdagen att jag drömt om dig … och … ja, du förstår väl. Du är väl inte sur för att jag berättade om vad vi gjorde? Det var bara en dröm och du var faktiskt med på allt.
Stefan: Men för helvete Ann. Ryck upp dig. Det är statsministern som talar till dig.
Ann: (Sätter sig spikrakt upp i sängen) Ojojojoj. Du förstår väl att jag bara skämtade. Ja, det där med den andre Stefan …
Stefan: Ingen fara. Vad jag förstår brukar Ulla också drömma om honom. Det var inte det jag ville prata om.
Ann: Utan?
Stefan: När jag vaknade i morse såg jag att det var ett jävla liv i tidningar och sociala media om den här folkmordsgrejen.
Ann: Ah, du menar …
Stefan: Ja, jag menar ditt uttalande om att när åtta procent av Turkiets befolkning försvann 1915 så var det en fråga om ”massövergrepp” och inte om folkmord. Alla verkar rasande på oss för det. Visste du att turkarna korsfäste armenier och andra kristna?
Ann: Stefan, det är aldrig ens fel att två träter.
Stefan: Vad menar du?
Ann: Turkarna vid den tiden var jättejättejättenervösa. Korstågen, de kristna korstågen du vet.
Stefan: Korstågen? Det hade gått 600 år sedan det senaste kristna korståget när turkarna börjde korsfästa armenier, greker och andra.
Ann: Stefan, det märks att du inte varit ute och rest i världen … som jag har gjort. Har du varit på den anatoliska slätten? Där existerar inte tiden. Inget har hänt, inget kommer att hända. Igår är som i dag. Korstågen hände för dem i förra veckan. Och när de insåg att de hade en massa kristna i landet bev de nervösa …
Stefan: Men för helvete …
Ann: Stefan, svär inte åt mig. Det är härskarteknik. Och det fanns faktiskt ett bra skäl för turkarna att gå till angrepp mot armenierna.
Stefan: Och det var?
Ann: Namnet.
Stefan: Namnet?
Ann: Ja, det hörs ju på namnet vad det är för folk. Bara ett krigiskt och aggressivt folk skulle kalla sig armenier.
Stefan: Aha. Jag fattar. Armé. Armenier. Men du Ann, då beklagar jag att jag väckte dig. Du kan väl somna om nu och drömma om den andre Stefan.
Ann: Blir svårt, men jag ska försöka. Det är ju ändå söndag, då måste man unna sig lite efter en slitsam vecka som utrikesminister.