I en rapport hävdar myndigheterna att integrationsarbetet för romer i Sverige gjort att på viktiga områden så har allt blivit bättre för denna grupp, till och med simkunnigheten har ökat. Den som besökt en av de största sammankomsterna i världen för romer – hästmarknaden i engelska Appleby, där man gärna tar sig ett dopp tillsammans med hästarna när man ska vattna dem – har nog svårt att tro att romer inte redan kan simma.
När romerna i Borås skulle inkluderas i det svenska samhället satte kommunpolitikerna dem på bussen till Auschwitz. Det är ett av många exempel på hur myndigheterna med romer. I Helsingborg strävar man efter att lösa detta genom att hantera unga romers vikt, de anses för tjocka för att kunna integreras och kommunen erbjuder därför motion och träningsråd.
I snart tio år har olika myndigheter och offentliga verksamheter arbetet för att fullfölja en plan när det gäller romer i Sverige. Det finns ett slutmål för detta arbete och det är att
”…det övergripande målet är att den rom som fyller 20 år 2032 ska ha likvärdig möjlighet i livet som en person som inte är rom”.
För att få reda på hur det går har Länsstyrelsen i Stockholm – som har en samordnade funktion för hela landet i denna fråga – utarbetat en rapport: ”Romsk inkludering i praktiken” som presenterades förra året.
Där har man sammanställt erfarenheter och exempel från kommuner som fått statsbidrag för att arbeta med romsk inkludering.
Rapporten konstaterar inledningsvis att detta arbete i i Sverige för romernas del lett till:
” • högre skolnärvaro
• bättre hälsa
• högre betyg
• minskad utbetalning av försörjningsstöd
• ökad simkunnighet bland vuxna
• fler har egen försörjning”
Efter att ha läst hela rapporten har vi dock inte kunnat finna en enda siffra som i absoluta eller relativa tal förklarar vad som menas med ord som ”högre”, ”bättre” eller ”fler”.
Har antalet romer som fått egen försörjning ökat med fem, femtio, femhundra eller femtusen personer?
Ingenstans i rapporten klargörs frågor av detta slag. Vi får bara veta att allt blivit bättre.
Rapporten redovisar också de olika typer av aktiviteter som förekommit under de närmare tio år som den behandlar.
Jag utgår från att rapportens författare tagit fram de exempel från de olika pilotorterna som visar på de mest framgångsrika försöken och som kan ge stöd och uppmuntran till alla dem som arbetar i dessa verksamhet.
Svenska attityder
I Uppsala har man ordnat skolteater – kommunens femteklassare fick se teaterföreställningen Katitzi om en romsk flickas liv i Stockholm på 1940- och 1950-talet. Det hela diskuterades sedan vidare på lektioner med det uttalade syftet att informera barnen om hur romer diskriminerats i Sverige.
Här ser man alltså svenska attityder i historien som hindret för romers inkludering.
I Stockholm har man organiserat en utbildning om nationella minoriteter som vänder sig till lärare på högstadiet. Utbildningen har syftat till att öka lärares kunskap om nationella minoriteters rättigheter, och i synnerhet romers rättigheter:
”En viktig komponent i utbildningen har varit att öka kunskapen om historiska och nutida kränkningar och betydelsen av att leva upp till de mänskliga rättigheterna …”.
Även här är alltså åtgärden riktad mot svenskar och svensk mentalitet – det är där problemet finns och medvetenhet ska skapas om historiska kränkningar – då förenklas romers integrering.
Arbete
”Det är viktigt att ha tillgång till arbetsmarknaden och kunna försörja sig. Precis som för andra medborgare i Sverige är målet i strategin för romsk inkludering att alla romer som kan ska ha full sysselsättning.”, konstaterar rapporten.
Man trycker i samband med detta på vikten av ”brobyggare” och det är personer som kännetecknas av att:
”Det är också bra om brobyggaren har god kännedom om kommunens verksamhet och tjänstemannarollen för att framgångsrikt kunna utgöra en länk mellan kommunen och romska invånare”.
Det exempel som redovisas på hur en brobyggare kan arbeta kommer från Borås där de arbetar med ”enskilt stöd” som är en:
”… aktivitet som erbjuds romska invånare i Borås som kanske inte vet vart de ska vända sig för att få stöd som sträcker sig över flera förvaltningar. Det kan till exempel röra sig om stöd i diskrimineringsärenden, hjälp med att skriva ett CV eller att få svar på frågor som rör missbruk och våld i hemmet.”
Hur hjälp att orientera sig i den kommunala förvaltningen är ett led i att skapa full sysselsättning framgår inte riktigt, heller inte hur många anställningar det lett till – förutom för dem som arbetar som ”brobyggare”.
Genomgående handlar skrivningarna i avsnittet om ”Arbete” om hur relationen mellan kommunen och romerna ska stärkas, och ansvaret ligger hela tiden på kommunen att ordna kontaktpersoner med god kunskap om romers kultur och språk.
Bostad
Rapporten påpekar att:
”Enligt strategin för romsk inkludering bör målet vara att romer ska ha en likvärdig tillgång till bostad som övriga befolkningen.”
Det konstateras också att romer upplever sig strukturellt diskriminerade på arbetsmarknaden.
Enligt rapporten får man anta att orsaken till detta inte kan ha något att göra med romers egen kultur utan att orsaken återigen är svenskars fördomar. Därför lyfter man fram exemplet Gävle:
“Under hösten 2018 erbjöds det kommunala bostadsbolaget Gavlegårdarnas personal att gå utbildningen. Gavlegårdarnas ledningsgrupp beslutade att alla medarbetare, cirka 200 personer, skulle delta.”
Utbildningen handlade om ”Likabehandling av romer” och det konstateras att:
”Utbildningen ledde till reflektion och förbättrade kunskaper. I diskussionerna efteråt beskrev många medarbetare att det var mycket de inte kände till om den romska kulturen och utbildningen bidrog till att utmana förutfattade meningar.”
Hälsa
Rapporten menar att undersökningar visar att ”romer har sämre hälsa och större behov av social omsorg än andra svenskar. Detta tros vara kopplat till att fler romer tycks befinna sig i en socialt och ekonomiskt utsatt situation. Inom socialtjänstens område kommer ofta frågan om omhändertagande av romska barn upp”.
Här lyfter rapporten fram Haninge där man ordnat ”Träffpunkter”:
”En annan viktig dimension i Träffpunktens verksamhet var att erbjuda ett forum för social samvaro och gemenskap. På så sätt motverkade aktiviteten också den isolering som kan drabba äldre.”
Rapportförfattarna reflekterar inte över att detta strider mot den gängse uppfattningen hos dem som arbetar med inkludering och det är att romers kultur mer än svensk kultur präglas av samvaro och gemenskap där även de äldre ingår.
Protester från romer verkar dock inte beskrivningen och verksamheten ha orsakat eftersom:
”Några år efter att verksamheten startat möjliggjorde kommunen för den romska föreningen i Haninge att ta över driften genom att bevilja föreningen ett bidrag. Verksamheten kan genomföras med timanställd personal i samma lokal som förut.”
Man kan alltså beskriva det som att romer i Haninge numera får betalt för att träffas och umgås.
I Helsingborg ser man frågan om unga romers vikt som viktig för inkluderingen:
”Målgruppen var unga romer som led av övervikt. Flera hade också hög frånvaro och låga betyg i skolan. Idrottsföreningar bjöds in för att unga skulle få en chans att prova olika typer av fysiska aktiviteter.”
Man har tagit fram metoder för att kunna mäta resultatet av detta arbete. Något resultat av mätningen redovisas dock inte.
Civilsamhället
Rapporten talar många gånger om hur viktigt det är att koppla ihop romer med det svenska civilsamhället och inte bara med myndigheter och förvaltning. I slutet på rapporten konstaterar man att ett närmande till det svenska civilsamhället underlättas om det finns ett romskt civilsamhälle, vilket dock kan innebära vissa problem, som i Borås:
”Kommunen konstaterade att de olika romska grupperna saknade kunskap om de andra gruppernas historia och i vissa fall fanns fördomar mot varandra. Därför genomfördes workshops där olika personliga berättelser lyftes fram. Det blev tydligt att alla hade erfarenheter av diskriminering och det gemensamma romska arvet lyftes fram vilket förbättrade gemenskapen.”
För att kunna hantera påstådda svenska fördomar mot romer måste man alltså först hantera de fördomar romska grupper har mot varandra.
Den slutliga sammansvetsningen skedde genom en utflykt utomlands:
”Genom att arrangera gemensamma aktiviteter, till exempel gemensamma utvecklingsdagar och en resa till koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau svetsades det romska rådets medlemmar samman.”
Man måste alltså påminna olika romska grupper om att de alla suttit tillsammans i koncentrationsläger för att få dem att hålla sams och samarbeta i Sverige.