Ett antal socialdemokratiska politiker i Järva har uttryckt sin ångest i en debattartikel på Dagens Arena. De ser sina områden förvandlade till “no-go-zoner”.
Deras genomgående tankegång är att vi måste bygga nya vägar in i det svenska samhället för dem som tillhör andra kulturer och kommit till Sverige. De ska få hjälp att utbilda sig i olika former och samtidigt få hjälp att komma in på arbetsmarknaden. Parallellt med detta ska kriminalitet stävjas och bekämpas genom förstärkta polisinsatser – det ska helt enkelt inte löna sig att råna, stjäla och mörda eller utöva olika former av förtryck och utpressning.
Låt oss nu leka med följande tanke.
Sverige är inte unikt.
Sverige kan lära av andra länders historiska erfarenheter.
Som USA:s.
Väldigt många lever i den Hollywoodfabricerade myten om den italienska maffian som ett brottssyndikat med monumentala resurser som styr allt från rättsväsende till politiker – och till och med Vatikanen (det är alltså inte bra att så många hämtar sin verklighetsuppfattning från Gudfadern-trilogin).
Visst kan det numera vara så – men intressantare är att studera hur maffian uppstår i USA – den består av löst sammanhållna gäng som livnär sig på att pressa pengar inte bara av småföretagare och butiksägare som tillhör den egna invandrargruppen – den pressar till och med pengar av vanliga löntagare. Alla skulle ge beskyddarpengar till maffiagängen. Maffian växer därför att den ursprungligen livnär sig på att ta från de fattiga och ge till andra fattiga som är mer brutala – och som därför i sinom tid blir rika.
Och det här var en kriminell kultur som inte var förbehållen italienare – den var vanligt förekommande också bland framförallt irländare, judar och tyskar.
Och orsaken till detta blodsugande var inte att det inte fanns jobb eller att man inte kunde gå i skolan – det var att det fanns ett skikt i de invandrade grupperna som helt enkelt inte ville jobba; de ville ha snabba pengar. Deras förmåga till våld och brutalitet var vida större än deras förmåga att studera eller deras lust att arbeta.
Fundering 1: Vad gör vi om det är så i Sverige också – att det kommer alltid att finnas ett skikt som hellre vill ha snabba cash än att plugga och arbeta och som inte tvekar att förtrycka dem som befinner sig längst ner på samhällsstegen och som det nya landets polis inte bryr sig om att skydda; av slöhet, rasism eller av ren feghet.
Fundering 2: Det klientsystem som framför allt det Demokratiska partiet byggde upp över stora delar av USA innebar att man kunde köpa sig beskydd och förmåner om man hade pengar eller om man kunde leverera röster. De kriminella etniskt baserade organisationerna kunde snabbt leverera båda sakerna och det blev därför möjligt för dem att köpa inflytande och korrumpera politik, stat och rättsväsende.
Fundering 3: Den månghövdade hydra som den svenska “välfärds”-staten i dag utgör (och som inte levererar speciellt mycket “välfärd” – är det inte så att den ger kriminella element och rörelser med terroristiska böjelser just den möjligheten; de kan leverera röster – och är det inte det som fått genomslag i moderaternas, socialdemokraternas, miljöpartiets och vänsterpartiets smeksamma inställsamhet mot individer och organisationer som präglas just av förståelse för terrorism – eller åtminstone förståelse för terrorismens ideologiska grundvalar?
På samma sätt har ju arbetsmarknadsåtgärder av olika slag öppnat möjligheten för bedrägeri.Fundering 4: Innan vi börjar tala om hur vi ska integrera invandrare – bör vi inte börja diskutera hur vårt samhälle och vår stat ser ut. Är det alls möjligt få en integration med tanke på de sociala och politiska strukturerna i landet?
Fundering 5: Är det inte så att de sju socialdemokraternas förslag i stort sett (inte helt och hållet) bara innebär att de negativa tendenserna förstärks, här finns de gamla klassiska kraven och slagorden typ: “Vi behöver en lokal” – denna gång formulerat som “Här behövs billigare och lättillgängligare mötesplatser.”