Morgan Johansson kommer instörtande på Stefan Löfvens tjänsterum
Morgan: Var är lagboken? Har du sett lagboken?
Stefan: (Tittar upp) Och här kommer du inrusande med håret på ända. (Skrockar, stirrar förnöjt på Morgans flint). Men så får man väl inte säga i det här landet. Förresten, när vi ändå är inne på ämnet … hur ser man när du är rädd? Ditt hår kan ju inte resa sig på ditt huvud. Har du någon annan signal man ska titta efter?
Morgan: Varför skulle jag vara rädd?
Stefan: Har du inte sett dina popularitetssiffror?
Morgan: Jag har försökt. Men det verkar inte som om de hade frågat om mig i senaste mätningen.
Stefan: Jo, det hade de. Du ska inte titte på de andra staplarna. Du ska titta under strecket. På minussidan.
Morgan: Åh fan, jag trodde den stapeln var liksom ett stödben för diagrammet.
Stefan: Du behöver stödben.
Morgan: Men hur kan man få minustal på en popularitetsmätning?
Stefan: Det undrade jag också. Så jag ringde institutet och de sa att det var helt unikt. Men de visste inte hur de skulle hantera de svar de fick när de frågade om dig. Man ska ju svara med mycket bra, bra och så vidare neråt på skalan. Alla som svarade följde mönstret tills utfrågaren kom till ditt namn – då blev det istället svärord, könsord och någon lät tydligen som om han begick seppuku. Så de bestämde sig för att föra in alla som använde … vad ska vi kalla det … nedsättande kraftuttryck … i en negativ stapel.
Morgan: Man kan inte lita på sådana mätningar. Kan vi inte be Brå göra nästa mätning?
Stefan: Brå?!
Morgan: De brukar ju leverera rapporter och undersökningar som vi vill ha dem.
Stefan: (Bekymrat) jag tror inte du läst den senaste.
Morgan: Klart jag inte har. Behövs inte. De har sagt samma sak i 15 år.
Stefan: (Ännu mer bekymrat) Om du tror det förstår jag dina uttalanden efter den senaste rapporten. Men jag kan berätta för dig att man kan inte riktigt lita ens på Brå längre.
Morgan: Vad är det som händer? Har Jerzy gått i pension?
Stefan: Har inte Jerzy egentligen alltid befunnit sig i ett pensionsliknande tillstånd? Ja, i den meningen att han inte gjort sitt jobb. Men det har vi ju haft nytta av.
Morgan: Det var värst vad filosofisk du är i dag.
Stefan: Jag känner lugn. Allt är förutbsetämt. (Harklar sig. Fortsätter med mörk röst). Antagandet att allt är absolut förutbestämt är själva grunden för all vetenskaplig undersökning.
Morgan: Va?
Stefan: Max Planck.
Morgan: Max Planck? Finns det en Mini Planck också?
Stefan: (Tittar åter bekymrat, men nu samtidigt roat, på Morgans kala hjässa) Jag förstår att inget kan växa i den jordmånen. Max Planck var fysiker. Jag har börjat läsa på om kvantteori. Du vet … nej, det vet du förstås inte … men det har att göra med att saker både kan vara och inte vara. Jag vill ge vår politik en mer vetenskaplig framtoning.
Morgan: Men då fattar jag. Anita är en sådan där kvant eller vad det nu kallas som du pratar om. Ibland är vi ihop och ibland är vi det inte. Det beror på vem du frågar.
Stefan: Mhm. På sätt och vis har du väl rätt. Hon är i vilket fall en naturbegåvning i det här sammanhanget. Hon kan hävda två helt olika uppfattningar om en och samma sak i ett och samma uttalande. Hon har gjort politisk konst av Schrödingers katt.
Morgan: Det där beror ju bara på att hon har så dåligt minne. Hon minns inte från den ena minuten till den andra vad hon sagt.
Stefan: På tal om dåligt minne … jag börjar visst själv få det. Jag glömde alldeles bort ditt ärende. Du ville ju ha fatt på lagboken. Du kan ta mitt exemplar. (Pekar på stor blå bok i hörnet på skivbordet).
Morgan: (Tittar med visst obehag på den stora blå boken). Men tok heller. Inte den. Den tittar jag aldrig i, då får man bara prestationsångest och mardrömmar. Jag menade den där boken om inläggningar. Det finns en massa recept på olika sorters lag där. Anita säger att om man smörjer in huvudet med samma lag som man lägger in rödbetor i så börjar håret växa.
Stefan: Om det är någon här som ska läggas in så är det du. Pallra dig iväg nu så jag får fortsätta läsa Schrödingers ”The Historical Development of Quantum Theory”.
*Och den här gången har vi ett e.e. cummings-citat som rubrik.