Det finns mer än ett sätt att flå en katt … och ett folk

"The only difference between a tax man and a taxidermist is that the taxidermist only takes the skin."(Mark Twain)

En femtedel av befolkningen i Sverige försörjer de andra fyra femtedelarna visar en ny rapport. Vi diskuterade detta utmattande förhållande i gårdagens Radio Bubbla.

Ungefär samtidigt twittrade Ivar Arpi följande:

”Runt 25% av världens tillgångar finns i skatteparadis. Att inte fler pratar om detta säger något om inflytandet hos gruppen som skattesmiter genom att placera sina pengar där.

Alla utom ett litet mäktigt fåtal förlorar på detta. Pandora papers borde leda till reformer.

Det borde inte ens vara en höger-vänsterfråga. Det finns inga argument för att låta stora företag och mäktiga individer köra över nationalstaterna de verkar i och vars arbetskraft de är beroende av.”

Det är lite svårt att förstå tankegången. Men förklaringen är antagligen att Magdalena Andersson behöver en ny talskrivare och vi ska se Arpis tweet som en oblyg jobbansökan.

Demagogi från min sida?

Inte alls.

Svenska politiker, oavsett vilken fånig symbol de har som logga, brukar peka på någon psykstörd afrikansk diktator som har pengar på Caymanöarna, eller en rysk oligark som börjat sin bana som hallick och nu har smällfeta konton i små länder i Västindien som har fler bankkontor än offentliga urinoarer.

Visst är sådana gynnare obehagliga.

Men det är i och med den argumentationsgången som Ivar Arpi ställer in sig i ledet bakom Magda. Man jämställer dem som anser att svenska staten förslösar skattebetalarnas pengar med Robert Mugabe-figurer.

Se, det är vad jag kallar demagogi.

Om man betraktar vad skattepengarna används till i dag ser vi hur de förslösas. Det arbetande folket skyfflar in groteska mängder pengar i systemet varje år. Ändå har vi fattigpensionärer, förorter där inte lag och ordning råder, vi har definitivt ingen krigsmakt.

Vi kan alltså inte dra försorg om 300 000 människor som bidragit till vårt nuvarande välstånd, vi kan inte försvara oss mot vare sig inre eller yttre fiender. 

Och i landet pågår sedan länge en avindustrialisering.

Och fler och fler elever lämnar skolan med usla resultat.

Och vi har elbrist.

Och … ja, ni kan lika bra som jag listan över allt som mankerar.

Så vart går pengarna? Uppenbarligen förslösas de på annat än sådant som medborgarna förväntar sig att staten ska sköta.

För det finns en ursprunglig överenskommelse.

Eller fanns.

För den är sedan länge ensidigt bruten; det arbetande folket som fortsätter ösa in pengar håller sin del av överenskommelsen, men den parasitära statsbyråkratin förslösar dem. Den delar förvisso då och då ut en nådegåva till menigheten; Se, här får ni en kulturcheck på 150 kronor! Och se där, nu får ni pensionärer 350 kronor extra. Bocka och nig, om ni nu kan ledbrutna gubbstruttar och kärringskrällen, … och är ni inte glada och nöjda får ni ingen syrgas nästa gång det är dags för en influensa från Kina.”

Och dessa våra härskare förväntar sig att vi ska lovprisa dem.

Fylld av avsmak för den amerikanska regeringens ständiga krig för att utvidga sitt territorium, skrev Henry David Thoreau 1849:

”Om tusen män inte skulle betala sin skatt i år, så skulle det inte vara en våldsam och blodig åtgärd, men det skulle det var om de betalade, och därmed möjliggjorde för staten att utöva våld och spilla oskyldigt blod. Detta är faktiskt definitionen på en fredlig revolution, om nu en sådan är möjlig”.

Thoreaus hållning är tillämpbar i dag också – även om Sverige inte bedriver en aggressiv, expansiv utrikespolitik. En fungerande stat som tar hand om och garanterar fred, ordning och förhållanden som gör att du själv kan forma ditt liv – det betalar de flesta nog gärna skatt till.

Att som en del personer låtsas att skatteflykt innebär att vi tar maten ur munnen på de som finns i äldreomsorgen, eller att skolorna förfaller eller att offer för våldtäkter, rån och stöld aldrig får någon se förövarna straffade är bara fånigt – för så se verkligheten ut redan i dag. Det är den verklighet som skapats av borgerliga och socialdemokratiska regeringar.

Och dem ska vi alltså ge ännu mera pengar.

Glöm det.

PS. Givetvis finns det mängder av produktiva och nödvändiga människor bland dem avlönas med skattemedel.

Men varför ska du inte betala direkt för deras tjänster? Varför måste dina pengar passera Ygeman eller Morgan eller Magda?

Varför ska du dessutom uthärda den nya formen av skatteutsugning, den som skett under namnet ”privatiseringar” men som bara innebär att dina pengar går till företag som kapar åt sig en del av dina skattepengar och behandlar dem som något som ska användas så att det ger maximal utdelning (för att driva en skola eller en vårdinrättning .. till exempel).

Du ställs därför inför valet om det är Magda eller en riskkapitalist som ska ha kontrollen över det du betalar in.

Den kontrollen ska du ha själv.

Have your say