Thomas Couture: ”En sovande domare” (1859)
När nu tre IS-kvinnor återvänder till Sverige förklarar regeringens representanter att lagarna inte riktigt räcker till för att hantera medlemmar av terroristorganisationer. Mikael Damberg säger att man helst sett att de tre kvinnorna fått en rättslig prövning på plats i Syrien, men då de nu är utvisade kan Sverige ”inte göra annat än ta emot dem”.
Åklagaren har häktat två av de tre kvinnorna som misstänkta för terrorbrott. Mot den tredje sägs det inte finnas några misstankar. Åklagaren deklarerar i DN att de två misstänkta:
” … kommer att höras under dagen tillsammans med försvarare. Vi har en frist på oss som är fram till klockan 12 på torsdag. Innan dess ska vi givetvis ta ställning till om de kan sättas på fri fot eller begäras häktade, fortsätter hon.”
Nu ska det bli intressant att se hur rättsväsendet agerar.
Deras möjligheter att agera hårt mot misstänkta terrorister är vida större än vad politiker och rättsväsende brukar låtsas om.
Kommer ni ihåg Jonas Falk? Han satt häktad i 3,5 år. Fulla restriktioner hela tiden. Total isolering förutom griniga häktesplitar. Ingen i Sverige har suttit häktad så länge.
Häktningen förlängdes gång på gång av rätten efter det att åklagaren förklarat att utredningsläget var mycket besvärligt och att Falk skulle kunna förstöra bevis om han försattes på fri fot.
Så där höll det på i mer än tre år.
Han var misstänkt för att vara en av ledarna för en internationell narkotikaliga.
Givetvis kan åklagaren även i fallet med de tre IS-kvinnorna hävda att utredningsläget är besvärligt och att kvinnorna riskerar att frisera berättelser, kontakta och tubba vittnen, samt förstöra bevis om de inte sitter häktade.
Långa häktningar med fulla restriktioner är något som åklagare ofta begär när de vill knäcka den misstänkte; de hoppas att han ska bli småtokig och uppgiven av isoleringen och vika ner sig. Som t.ex Leif GW Persson påpekat är det ett vanligt förfaringssätt när man vill knäcka eko-brottslingar och personer som opererar i grossistledet inom narkotikahandeln.
Men märkligt nog tillgriper man mer sällan den metoden när man ska ge sig på misstänkta mördare, våldsmän och våldtäktsmän.
Hur många gånger har ni inte i sådana fall läst formuleringen ”… släpptes på fri fot men misstankarna kvarstår”. Som:
”De sju personer i 20-25-årsåldern som anhölls under helgen misstänkta för olaga frihetsberövande och grov stöld i en by i Kramfors kommun har släppts ur polisarresten. Misstankarna kvarstår.” Eller ”Trio släppt på fri fot – men misstankarna om inblandning i mordet på Violstigen kvarstår”.
Uppenbarligen saknar vad som ska föreställa rättsystem i Sverige viljan att nyttja alla möjligheter att isolera, utreda och i sinom tid straffa terrorister (och dem som inom riket ägnar sig åt våldsbrottslighet). Hur många av de återvändande IS-terroristerna har suttit häktade någon längre tid? Samtal och fika med socialtjänst lär ha upptagit mer av deras tid.
Det som antagligen händer på torsdag är att rätten kommer fram till att det inte finns skäl att hålla IS-kvinnorna häktade. De försätts på fri fot och åklagaren förklarar att misstankarna kvarstår och att utredningen fortsätter.
Och om ett halvår är den nedlagd.
Det har redan lagts ner ett tiotal förundersökningar mot misstänkta terroristturister.