En del brukar fråga hur jag egentligen definierar den där ”överheten” som jag rätt ofta omnämner i mina texter.
”Överheten” är en grupp personer vars storlek och sammansättning skiftar genom historien, och för att vi ska förstå vilka de är kan det vara praktiskt att först beskriva det elände det ställt till med.
Det är de som är ansvariga för att du fått det sämre.
Vad då sämre, säger du. Du har ju villa, SUV, obegripligt stor TV och åker på semester utomlands.
Visst, men så arbetar ni båda två.
Den levnadsstandard du beskriver är resultatet av den tekniska utvecklingen.
Fram till 1950-talet, kanske till och med en bit in på 1960-talet var det fullt möjligt att upprätthålla en levnadsstandard för sin familj som innebar att man hade tillgång till alla varor och tjänster som dåtidens teknologiska utvecklingsnivå erbjöd.
Och den standarden kunde man upprätthålla med en lön.
Att du och din partner numera måste arbeta dubbelt så mycket som era farföräldrar (och kanske till och med föräldrar) är överhetens fel.
Att vi har fattigpensionärer och att vi kommer kommer att få ytterligare några generationer fattigpensionärer … det är också överhetens fel (de som i årtionden kapat åt sig de pengar vi arbetat ihop för att de skulle ”säkra våra pensioner”.
Att svenska hjärnor koloniserats av amerikansk kultur – det är överhetens fel eftersom de gjort allt de kan för att kastrera svensk kultur … överheten har alltid hatat det som är svenskt och föredragit det utländska.
Att det svenska samhället nu också fysiskt koloniseras … och att det sker av bosättare från tredje världen … det är också överhetens fel. De föraktar nämligen inte bara svensk kultur utan också bärarna av denna kultur.
Den senaste tiden har överheten varit lite förvirrad. Det får man förstå. Målet verkar vara uppnått. De har undergrävt folkets välfärd, de har försvagat en uråldrig kultur och ersatt den med bastardkultur från USA eller vidskepelse från tredje världen. De har öppnat landets gränser och prisgett sin nation åt NATO och islam.
Kan väl inte finnas mer vi kan göra, säger de till varandra.
Tills en av dem kom på att:
”Vi kan väl förnedra dem, och se hur långt vi kan gå”.
Verkar det vrickat?
Visst.
Men kom ihåg … de föraktar dig … möjligen hatar dig de dig också för att du ändå så envist orkar fortsätta arbeta. De gillar nämligen svaghet.
Och människor som hatar beter sig vrickat.
Så där satt överheten och såg intresserat på hur våldtäkterna blev vanligare, hur bombdåden blev ett hot för fredliga barnfamiljer, hur förnedringsrånen blev en del av ungdomskulturen. De lät politiker säga att svenskar var ett folk av barbarer och blivit kultiverade först när det kom invandrare hit.
Den förödmjukelsen, den förödmjukelsen.
Skammen.
Och när allt detta var etablerat som den nya ordningen såg medlemmarna av överheten på varandra och sa:
”Jaha, då var det klart. Nu är de förnedrade också”.
Men då hov en av dem upp sin röst och sa:
”Jag tror vi kan ta det ett steg till. Vore det inte intressant om vi kan få dem att äta vad som helst också.”
De andra trodde inte det var möjligt, svensken var väl ändå mån om sin matkultur och husmanskosten.
Men det tog två årtionden sedan hade svensken vant sig av med slottsstek, kalops, köttbullar, gädda, abborre, strömming och sill och åt istället undermålig snabbmat som pizza, kebab och tacos och såg det som veckans höjdpunkt.
Och när de började beställa samma undermåliga snabbmat fast från Thailand och Kina och fick den levererad hem per bud … ja, då kände de sig som medvetna världsmedborgare.
Återigen samlades överheten och en efter en deklarerade de att ”nu kan vi inte förnedra dem mer” … men då hov återigen samme infernaliskt onde och uppfinningsrike person som förra gången upp sin röst och sa:
”Men tänk om vi kunde få dem att äta mat som egentligen inte är mat?”
De andra frågade vad han då tänkte sig skulle serveras.
”Larver, gräshoppor, insekter”, förklarade han.
De andra skrockade och sa att det fanns nog gränser, men visst. Man kunde försöka, för skojs skull.
Och ni vet hur det gått.
EU och svenska myndigheter har satsat ansenliga belopp på att vi ska äta mask och larver.
Och när vi i går i Radio Bubbla talade om den statligt understödda satsningen på braxenburgare förklarade Martin hur det är ett led i de styrandes förnedringsprojekt. De anser att braxen är en oätlig fisk och därför pumpas det in rejält med pengar i försöken att servera dem till pensionärer och skolbarn.
Men där har överheten fel. Braxen är en knepig fisk, och kan uppträda i oaptitliga former. Men den går att få till. Tyvärr har kunskapen om när och var den ska infångas, och hur den ska tillredas utplånats. En del i destruktionen av den svenska kulturen har varit kapandet av alla band till de många formerna av kokkonst som präglat de olika stånden och landskapen. Svensken i gemen i dag vet inte vad man gör med braxen, en sutare eller en gers.
De flesta vet väl inte ens att dessa fiskar finns – och är delikata om de tillreds på rätt sätt.
Men sörj inte över det.
Överheten håller som sagt på att ordna så att du snart kan beställa olika sorters insektsmat. Leveransen?
Fixar Foodora!
Flugor&flatlöss-fajitas!