Nu diskuteras det om vad man ska göra åt det faktum att olika ungdomsgäng härjar på en del bibliotek och trakasserar både personal och andra som befinner sig i lokalerna.
Men ingen diskuterar vad ett bibliotek egentligen är.
De problem vi ser i dag är följden av att bibliotekets roll förändrats så att det inte längre är ett bibliotek.
Förr var det en plats dit man gick för att – vardagligt uttryckt – låna böcker. Men för många var det en plats dit man gick för att uppleva och möta nya världar som gjorde att du kunde förflytta dig utanför vardagen. Det var en plats för läsning och studier, men också för drömmar och fantasier. Men boken var det centrala.
Någonstans på 1970-talet börjar detta förändras, det är som om de som hade makten förlorade tron på boken och det skrivna ordet. Man trodde inte längre det var tillräckligt, biblioteken måste bli något mer för att locka människor i alla åldrar dit. Barnbiblioteken fick avdelningar för spel och umgänge, man skulle mysa och trivas med andra. Biblioteken blev mer som en fritidsgård, inte en plats där du som individ kunde förkovra dig genom att få tillgång till böcker utan ett ställe där du kunde träffa kompisar.
Och samma utveckling ser vi på vuxenbiblioteken. I Helsingborg vill man låna ut cyklar och verktygslådor, bouleklot kan du låna i Kortedala och Gamlestaden, kikare i Söderhamn.
I Båstad flyttar biblioteket in hos ICA-handlaren för att man vill skapa en “modern mötesplats”.
I Ängelholm ska man börja låna ut konst.
I Kvidinge talar den ansvarige bibliotekarien om att “samhället förändras och därmed behoven hos människor och då måste biblioteken förändras för att kunna möta de behoven”.
Just därför att samhället förändras behöver människor kunskap, det där därför det ska finas bibliotek och de ska ge människor tillgång till böcker så de kan orientera sig i tillvaron och utvecklas – och på egen hand skaffa sig cyklar, fogsvansar och bouleklot.
De ordningsproblem vi ser på biblioteken är följden av att biblioteken inte längre är bibliotek.