Ann, ta bussen ... bort från poltiken.
Jag ser Ann Linde på tysk TV och kommer att tänka på en annan socialdemokratisk utrikesminister, Rickard Sandler (1932–1939) som beskrivs så här av Per T Ohlsson i hans ”Sveriges statsministrar under 100 år” :
”Likt fisken i vattnet gled Rickard Sandler fram genom Nationernas Förbund-palatsets pampiga salar och Stockholms salonger. Den kyliga distans som tidigare utmärkt hans beteende började avta. Det var som om uppdraget som utrikesminister befriade honom. I den diplomatiska miljön kunde den språkbegåvade geografilicensiaten växla mellan tyska, franska och engelska samtidigt som han briljerade med sina kunskaper.”
Man bör när det gäller språkkunskaper kanske också nämna att Sandler behärskade finska väl, nordiskt samarbete och ett försvarsförbund var något han strävade efter och han drev en aktivistisk linje till stöd för Finlands sak under vinterkriget – han talade om svensk ”neutralitetsidioti”.
Men nu är det kanske inte Ann Lindes bristfälliga engelska som framstår som det stora problemet vid en jämförelse med Rickard Sandler.
Han var dessutom en kunnig statistiker, fascinerad av chiffer (gav ut en bok i ämnet) och så översatte han Karl Marx ”Kapitalet”. Alla tre banden.
Dessutom var han musikalisk och tonsatte bland annat dikter av Karlfeldt och Heine.
Men han var också en handlingens man med en omvittnat stor administrativ förmåga och var dessutom Gustav V:s lilla hovmarxist. Och det fanns starka band mellan Sandler och de yngre militärer som ville stärka och modernisera krigsmakten.
Sådana ledare frambringade den tidigare arbetarrörelsen.
Sådana statsmän bidrog den med till nationen.
Och idag?
Efter årtionden av maktinnehav och kontroll av samhället … frambringar den moderna socialdemokratin namn som Ann Linde som utrikesminister.
Dessförinnan personer som Margot Wallström, Anna Lindh och Lena Hjelm-Wallén på den posten.
Detta parti är inte ens ruttet, för även i det härskna och skämda finns något slags liv.