Svensk partipolitik är ju milt uttryckt numera ganska ointressant. Mycket därför att de som ska kommentera den i medströmsmedia inte riktigt har den där förmågan att analysera vad som egentligen sägs.
Som när Ali Esbati efter sin landstigning i Visby konstaterar att:
“Påfallande många män med nazistiskt utseende i Visby. Svårt att organisationsbestämma numera.”
Den självklara – men sällan uttalade tanken – hos många blir då förstås:
“Ska du säga. Du ser ju ut som en förhörsledare i underrättesetjänsten i iranska Sepâh-e Pâsdârân-e Enghelâb-e Islâmi – a.k.a – Den islamska revolutionens väktares armé.
När du gick nedför landgången tyckte jag mig se hur en tång stack upp ur bakfickan på jeansen. Den ska väl användas för manikyr på personer som tagits in för intervjuer och samtal av det lite mer hårdhänta slaget.”
Men det är exakt svar och kommentarer av det slaget Esbati vill ha.
Det gör att vi inte uppmärksammar hans verkliga angreppsmål.
Betänk följande.
Han talar specifikt om män.
Vilken av de manliga partiledarna ser ut som om han skulle kunna förekomma på en nazistisk propagandaaffisch kring 1938?
Stefan Löfven funkar inte. Han skulle förvisso kunnat bo i Tyskland vid den tiden, men har mer fysionomin hos en kusk på ett gods i trakterna av Treuburg (numera polskt.) Sympatisk look i mitt tycke – men kanske inte riktigt nazistisk enligt Esbati.
Ulf Kristersson skulle inte komma i fråga för affischen – för kort helt enkelt – och lite väl svartmuskig. Det lilla formatet och den där nervösa spattigheten leder förvisso tankarna till en stridsvagnsförare som fått sin dagliga dos Pervitin under tyskarnas motoffensiv i Ardennerna – men det räcker inte riktigt – man måste se rätt ut. Det räcker inte att passa in på förarplatsen i en Panzer IV – man måste kunna fylla ut en affisch.
Jan Björklund kommer inte ifråga på grund av sin oförmåga att raka sig på morgonen. De ariska bestarna på affischerna hade alltid släta kinder – även om de avbildades som deltagande i strid.
Återstår alltså – just det, just det – Jonas Sjöstedt.
Han har rätt hårfärg, ögonfärg och skallform. Perfekt nazistisk käklinje. Under 1930-talet kunde han ha försörjt sig som modell för propagandaaffischer skapade av Goebbels propagandaministerium.
Esbatis taktik ser ut så här:
• Först ut med tweeten som gör att han får kommentarer som hetsar mot hans eget utseende.
• Därmed blir han utsatt för vad han själv benämner som rasism – eftersom den riktas mot honom på grund av hans utseende.
• Detta kommer då att legitimera hans tweet – enligt rådande tänkesätt måste den som angrips av rasister också ha rätt och vara god.
• Alltså finns det människor med nazistiskt utseende.
Och varje gång Jonas Sjöstedt syns i Almedalen – eller dyker upp i TV kommer V:s potentiella väljare att tänka – eftersom de nu fått för sig att det finns något som ett nazistiskt utseende och att detta är tecken på en dålig och farlig karaktär:
“Men – ordförande Sjöstedt ser ju ut som Hitlerjunge Quex skulle gjort om han inte mördats. Kan en sådan verklig vara ledare för ett parti vars huvudfiende är nazismen. Bättre att ta den där svartskäggige Esbati.”
Mycket skickligt spelat av Ali Esbati – speciellt tack vare den där avslutande kryptiska meningen:
“Svårt att organisationsbestämma numera.”