På dagens kultursidor i Expressen förklarar Jonas Gardell för oss att Sverige som samhälle aldrig varit bättre än just nu.
Beviset för detta är att Sverige spelar åttondelsfinal i fotbolls-VM i dag.
“Om segern i gruppspelet var ett mirakel, så var det ett mirakel som skedde för att alla solidariskt jobbade arslet för det, i stället för att bara gnälla och hitta någon att skylla på.
Och just det är den saga jag vill ta med mig från detta VM.
Att vi kan klara det. Om vi håller ihop. Om vi jobbar tillsammans.”
Därefter förflyttar sig Gardell till Sveriges historia:
“Ingen gång i historien har Sverige varit rikare än nu, friskare än nu, friare än nu, mer jämställt än nu, lyckligare än nu. Aldrig har vi haft det så bra.
Vi är en nation som rest oss ur fattigdom och armod och ofrihet, och vi gjorde det tillsammans. Frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen, idrottsrörelsen, arbetarrörelsen.”
Det som utlöser Gardells jämförelse mellan folkrörelser och fotbollslandslag är alltså att Sverige gick vidare i gruppspelet.
Det är ju dock kanske en lite märklig idé Gardell framför – ett fotbollslandslags framgångar bevisar styrkan hos en nation och dess samhällsystem och politiska struktur.
1970 vinner Brasilien fotbolls-VM för tredje gången. Kanske är det landets bästa lag någonsin; Pelé, Rivelino,Torres, Tostão, Jairzinho och Gérson.
Det är fantastiska uppvisningar de presterar.
Men året innan har den brasilianska militärdiktaturen hårdnat. Ska jag tolka det som att Jonas Gardell tyckte att den följande perioden med Emílio Garrastazu Médici som president var bra?
Eller? Visst kan man argumentera för att militärens maktövertagande under de då rådande förhållandena var enda utvägen. Men jag tvivlar på att Jonas Gardell är beredd att göra det. Det enda man kan lära sig av Gardells text är att man inte ska uttala sig om politik och fotboll om man inte vet något om dessa områden.
I slutet av sin text lämnar Gardell sin roll som kombinerad kommentator av fotboll och politik och går in i rollen som schaman; nu är det dags för besvärjelserna:
“Men optimismen som fotbollslandslaget visar upp, beslutsamheten att klara det och viljan att vara ett lag som kämpar tillsammans – det är en svensk saga som i alla fall jag kommer berätta för barn och barnbarn.”
Alltså: det Gardell manar oss att göra är att göra som fotbollslandslaget. Kämpa! Spring, tig och lyd!
Men det finns en skillnad.
Fotbollslandslagets förbundskapten är Janne Andersson och Andreas Granqvist är lagkapten. Där finns strategi, taktik och upplägg för olika situationer – där finns en plan – och ledarskap.
Sverige leds av politiker som är som Jonas Gardell, personer som sitter på bänken och som inte brytt sig om att lägga upp en spelplan utan nöjt sig med uppmuntrande ord om att allt är bra och allt ska gå bra – och när matchen börjar sitter de på bänken och skriker “Kämpa!”.