På den stora teveskärmen på kafé Tre Bojor växlas det de senaste två veckorna mellan olika EU-valsdebatter och matcher i ishockey-VM.
I en av debatterna går sverigedemokraternas representant till angrepp på Heléne Fritzon från Socialdemokraterna, men han tittar inställsamt på Ulf Kristersson som för att få medhåll och beröm.
“En varg söker sin flock,” kommenterar M., med vispgrädde på överläppen. Han äter alltid litet okontrollerat när det finns blåbärspaj på kaféet.
Något senare angriper Vänsterpartiets Malin Björk Sverigedemokraterna medan hon tittar suktande på Heléne Fritzon.
“Och nu söker en hund en husse”, förklarar Y. skådespelet.
“Väl mycket djurliknelser nu”, muttrar jag.
“Förstår att du inte gillar det”, säger M. “Du är rädd för att vi ska tvinga fram en förklaring till varför du har en väldigt stor almanacka på ditt rum som är illustrerad med katter. Har det något att göra med att du tycker att vi inte ska rösta i EU-valet?”
“Märklig fråga från någon som verkar varit på audition för rollen som Maja Gräddnos”, säger Y., som hela tiden irriterat suttit och betraktat M.:s bristande bordsskick och barnsliga entusiasm inför paj med mycket, mycket grädde.
“Katter letar inte efter någon eller något. De behöver inte det eftersom de är självmedvetna, de är nöjda med att ha funnit sig själva. Jag är inte motståndare till att man röstar i EU-valet om ni kan visa mig ett parti som leds av någon med en katts själ”, förklarar jag.