Karl IX skymfar Klas Flemings lik på Åbo slott för att förvissa sig om att denne verkligen är död. (Axel Edelfelt, 1878)
Per Svensson ägnar i dag åter en helsida i DN åt att förklara för oss varför Sverigedemokraterna är det värsta som hänt landet sedan ryssen brände ner Norrtälje.
Alla måste vi ha en hobby, något vi nästan är fanatiskt fascinerade av – men visst verkar det ha gått litet överstyr för Per Svensson. Om inte annat verkar han numera vara så uppskrämd att han har svårt att tänka klart.
I nyssnämnda helsida dyker det därför upp en del märkliga tankegångar, som att liberal demokrati är bra eftersom den bejakar konflikter och erkänner motstridiga intressen:
“Kort sagt, friheten är reell och konkret. Konflikterna är dessutom dynamiska; driver på utvecklingen på alla områden.”
Mot detta står då SD därför att:
“Det är det splittrade samhället de bekämpar. De fantiserar om en folkgemenskap som suddar ut intressekonflikter och överbrygger klassklyftor.”
Om detta är SD:s ståndpunkt, så har de faktiskt principiellt rätt (och, nej, det gör mig inte till SD:are). Vi kan ta ett enkelt historiskt exempel eftersom Per Svensson gillar sådana.
En utsugen torpare på ett av Hertig Karls gods i Sörmland under 1500-talet stod ju i motsättning till hertigen. Men denna motsättning var underordnad den som fanns mellan nationen som helhet och Sigismund som ville bli kung. Om Sigismund hade segrat, så hade torparen blivit helt livegen och hertigen aldrig blivit kung Karl IX.
I dag kan förvisso en verkstadsarbetare uppleva sig stå i motsättning till den som äger företaget, men är båda vid sunda vätskor inser de att den motsättningen är underordnad den mellan nationen och den muslimske invandraren som inte har en tanke på att assimileras eller ens integreras, utan kräver respekt för seder och bruk som står i strid med de seder och bruk som finns i Sverige och som är resultaten av århundraden av frihetskamp.
Muslimska seder och bruk är däremot resultatet av århundraden av kamp för att förslava andra folk.