Jätteål?
Jag bläddrar mig igen dagens SvD och mina ögon stannar först vid artikel där det omtalas att forskare nu misstänker att Loch Ness-odjuret kan vara en jätteål. Omgående blir jag på väldigt gott humör och föreställer mig som deltagare i ett gigantiskt framtida ålagille vid den skotska sjöns stränder.
Det är tur att jag försatts i denna muntra sinnesstämning när jag kommer till nästa text – en debattartikel författad av tre företrädare för det muslimska studieförbundet Ibn Rushd.
De förklarar för oss att om inte muslimer från olika riktningar får möjlighet att delta i den svenska debatten “så begränsas den svenska demokratin”.
Va?
Den svenska demokratin och debatten fungerade utmärkt under till exempel 1920- och 1930-talet – och några årtionden framåt. Inte fanns det då några muslimer som deltog i den debatten. Eric Hermelin skrev fin poesi, men det var väl mest resultatet av att han var sinnessjuk och inte av att han konverterat till islam – och ingendera hade väl någon större inverkan på vare sig svensk debatt eller demokrati.
Men de två sensate årtiondena har det muslimska deltagandet i debatt och demokrati på olika sätt blivit väldigt stort.
Jag kan inte se annat än att det inneburit att mycket av det som byggts upp under de förgående årtiondena när det gäller demokrati och offentligt samtal raserats, inget har blivit bättre.
Jag kan heller inte se att någon form av tankegods från den muslimska kulturkretsen på något sätt kan göra Sverige bättre – i något avseende.
Det kan ju vara så att mitt förstånd är fördunklat av tanken på att i framtiden få vara med och kalasa på den där jätteålen – så jag tar väldigt gärna emot förklaringar på vad den muslimska kulturkretsen kan erbjuda Sverige som gör landet bättre.
Jag lär dock få käka både inkokt och rökt Nessie långt innan de förslagen dyker upp.