Y. kommer in och slår sig ner vid mitt stambord på Tre Bojor.
Jag: “Inget bakverk? Deffar du? Eller fanns det inget tillräckligt kaloririkt på hyllorna? Du kan alltid få extra grädde vet du väl – även till en kanelbulle – vi skulle ju bulka det här kvartalet.”
Y: “Inget sugen. Käkade upp en chokladkaka nyss medan jag pratade med en gammal kompis i telefon, behövde en kalorikick för att ta mig igenom samtalet – han går någon slags omprogrammering på utsidan. Verkar helt besatt av vad de förkunnar. Så det fick bli en 200 grams schweizernöt för att jag skulle komma upp i hans energinivåer.”
Jag: “Vadå ‘förkunnar’? Är det någon religiös grej han går på?”
Y: “Inte alls. En slags frivårdsgrej. Han ska lära sig bli en social och ansvarstagande människa, mer förstående.
Jag: “Förstående för vad?”
Y: “Kursen är tydligen till för att bygga broar.”
Jag: “Låter som om han var dömd till straffarbete eller var krigsfånge – typ ‘Bron över floden Kwai’.”
Y: “Idiot. Inte riktiga broar.”
Jag: “Fattar jag väl. Det byggs ju inga riktiga saker längre. Försökte bara vara rolig.”
Y: “De som håller i kursen säger att de vill bygga broar mellan olika kulturer, sociala miljöer och religioner – de vill sprida kunskap och förståelse så att vi alla tycker om varandra.”
Jag: “Vad ska man göra med sådana som mig då – som känner motvilja mot andra kulturer och religioner därför att jag har kunskap om dem och inte på grund av okunskap.”
(Jag hör en harkling bakom mig och vrider på huvudet, där står imamen med en cheesecake.)
Imamen: “Trodde först att ni tilltalade mig för jag tyckte ni sa ‘bro’ – jag blev lite glad. Men så hörde vad det gällde – och bror, jag måste fråga – finns det något du inte känner motvilja mot?”
Jag: “Jodå, men den listan krymper. Får du äta cheesecake förresten, är det inte haram-läge på den?”
Imamen: “Den är bakad med färskost gjord på kamelmjölk, det blir finfint – den klumpar sig helt naturligt.”
Y: “(Med förfärad blick på imamens bakverk). Du skämtar?”
Imamen: “Ja, men det slår mig att det låter som en bra idé.”
Jag: “Totalt hipsterläge. I USA säljer man kamelmjölk för 300 kronor litern till de hälso- och miljömedvetna. Hillary Clinton dricker kamelmjölk. Det anses vara nyttigt och så påstår producenterna att det är bättre att satsa på kameler för att få mjölk än kor nu när vi går in i Greta-läge och medeltemperaturen blir som i förmaket till en turkisk bastu.”
Y: “Jag föreställer mig mer att Hillary badar i kamelmjölk, som Snövits styvmor.”
Jag: “Jag tror faktiskt att det var Lucretia Borgia som gjorde det, men hon var väl ungefär som Snövits plastmorsa.”
Imamen: “Jag får en känsla av att du försöker byta ämne.”
Y: “Men det är klart han försöker, vem vill diskutera att man är en total misantrop.”
Jag: “Det är jag ju inte. Jag förstår inte bara det här eviga tjatet om att man ska visa förståelse för alla kulturer. Alla kulturer är inte lika bra. Som kamelmjölkskulturerna. Jag förstår varför de finns och hur de har uppstått, just därför har jag ingen förståelse för dem. De som inte förstår hur de uppstått kan man däremot lura att visa förståelse – den här allmänna kärvänligheten kulturer emellan är mest följden av att européer av i dag är förvirrade och inte riktigt vet vilka de är. Vet man vem man är det självklart att man inte gillar alla andra kulturer. Man kan rentav vara fientlig mot dem. Eller likgiltig.”
Imamen (sätter sig ner vi bordet och smakar på sin cheesecake): “Härlig! Utsökt god. Ska nog köpa en bit till och ta med till rummet och njuta av när jag ser på film sent i kväll.”
Y: “Vad ska du se?”
Imamen: “Fyrans filmkanal visar fantastiskt nog ‘Casablanca’.”
Jag: “Det här börjar bli konstigt. En imam som ska kolla en gammal Bogart-film och äta cheesecake. Av alla fängelsekaféer i världen måste du komma in på just mitt.”
Imamen: “Jag är säker på att det här är början på en vacker fiendskap.”