En landsortstidnings redaktion i USA 1946. En tid då tidningar i västvärlden var en levande och viktig del av samhället. Redaktionen vi ser är Monroe County Appeals, en tidning som grundades i Paris, Mississippi 1867. (Målning av Normam Rockwell)
När Dagens Nyheter på ledarsidan ska kommentera en terrorists halshuggning av en fransk lärare måste de förstås förklara att vi egentligen står inför ett helt hanterligt problem.
När DN skriver om klimat, corona eller Trump så står vi alltid inför hot som kan innebära mänsklighetens snara undergång.
Men terrordåd utförda av islamister är inget systemkritiskt hot, förklarar DN:s ledarsida apropå halshuggningen:
”Detta är inte en civilisationernas kamp, utan en civilisationens kamp mot barbariet. Här står inte kristendom mot islam, eller Europa mot Mellanöstern och delar av Asien. Här står yttrande- och trosfrihet mot censur, förtryck och mord.”
Men i dagens värld är censur, förtryck och mord en intregrerad del av stat, samhälle och kultur i de länder som ingår i den muslimska kulturkretsen. Offentliga halshuggningar i Saudiarabien, steningar i Afghanistan, barnslaveri i Pakistan, hängningar av oppostionella i Iran.
Så är det inte i Europa.
Hur kan det då inte vara en kamp mellan civilisationer?
Det var helt oproblematiskt för de trötta liberalerna på DN:s kultursida under den era då Sovjetunionen byggt upp ett imperium i östra- och centrala Europa att tala om en kamp mellan civilisationer, samhällsystem och kulturer.
Man diskuterade inte relationen mellan Europa och Sovjet som en fråga om att yttrande- och trosfrihet stod mot censur. Istället hävdade man att demokrati stod mot kommunism.
Man såg att två olika ideologiska grundföreställningar skapat vitt skilda kulturer.
Kulturer som präglade människor.
Barnen till de flyktingar som tog sig från det sovjetiska imperiet till Europa halshögg inte lärare som uttalade sig kritiskt om Breznjev eller Stalin.
De som då flydde från öst gjorde det för att bevara sin frihet och sitt gamla sätt att tänka, sina gamla värderingar, sin gamla kultur.
De som kommer i dag som flyktingar från den muslimska kulturkretsen gör det också för att bevara sin frihet, och sitt gamla sätt att tänka, sina gamla värderingar, sin gamla kultur.
Och det är just det som är problemet. De bär med sig en civilisations värderingar och kultur, företeelser som formats i mer än ett årtusende.
Om man som europé inte ser skillnaden mellan sin egen världsdel och den muslimska kulturkretsen beror det på att man inte längre är en bärare av det europeiska kulturarvet och den europeiska civilisationen.
Men det ligger i förlängningen av DN:s liberalism; allt blir en fråga om individer och hur förhållandet mellan dem ska regleras med hjälp av lagar, regler och förordningar.
DN:s närsynthet gör det svårt för deras skribenter att uppfatta de stora, lite mer avlägsna, sammanhangen.
Allt blir suddigt, gränserna suddas ut mellan civilsationer och kulturer.
Och därmed försvinner också i praktiken möjligheten att med hjälp av lagar och förordningar skydda människors liv och egendom i det mångkulturella samhället.
1 comment