I gårdagens program pratade vi bland annat om ett nybygge i Upplands–Bro och dess märkliga utsmyckning.
Den som för första gången ser den nya sporthallen i Kungsängen kommer att tänka:
”Va, har Amazon byggt en serverhall här också?”
Kliver man in i byggnaden (som invigdes i juni) inser man dock snabbt att en serverhall är det inte. De brukar erbjuda en mer levande miljö än vad den nya sporthallen erbjuder.
Estetiken är av det slag som man annars bara möter i ett fängelses inbyggda rastgård.
Vi kan lugnt anta att vare sig beslutande politiker eller ritande arkitekter någon gång ägnat sig åt idrott.
Det var väl därför de när de skulle välja konstverk till hallen valde den nu vida omtalade figuren som verkar föreställa en thinnerpåverkad smurf.
Det är deras föreställning om människor som utövar idrott.
Och om åskådarna.
Eller så har politikerna ansträngt sig och tänkt till – de har till och med läst på för att få veta mer om svensk idrottsrörelse. Någon rekommenderade dem att läsa Max Lundgrens böcker om Åshöjdens BK.
Och de fann till sin förtjusning att idrottsrörelsen sedan länge verkade ägna sig åt att förverkliga alla de där fina orden som politikerna tycker är viktiga, som ”inkludera” och ”integrera”.
Men hur i all sin dagar kunde det gå till frågade politikerna varandra.
”De hade väl inga värdegrundsdokument på den tiden”. Och ändå hade man tattare, finska krigsbarn och svenska alkoholister med i Åshöjdens BK.”
De läste om hela serien och kom fram till att den organiserande kraften bakom detta var ”Blåbärskungen”.
Så när ett av förslagen som inkom till utsmyckning visade sig vara en blå figur tyckte de att det var ett självklart val. Dessutom hade ju smurfen en vit degklump mitt i ansiktet – en tydlig anspelning på den andre mannen som låg bakom Åshöjdens framgångar – Bagarn Olsson.
Så låt oss anta att politikerna ville väl. Men tänkte fel.
Dock tror jag att det vi ser i Kungsängen, och i politik och media i allmänhet är exempel på hur individer som inte vet något om idrott försöker åtgärda problem som inte finns – allt för att befrämja sin egen karriär och position.
Idrotten har alltid varit inkluderande eftersom den är meritokratisk. Det har inte spelat roll om du varit tattare eller grek – bara du kan göra mål, springa fort, slå hårt eller hoppa högt.
Det har också gjort att de som inte är som alla andra haft något att förhålla sig till.
Och något att sträva efter.
PS. För övrigt anser jag att idrottsanläggningar ska ha Foro Italico som förebild.