Kärnfamiljens kollaps kan ge det statsbärande partiet många nya väljare.
I framtida val kommer socialdemokraterna inte att servera valfläsk.
Det kommer istället att bli valglass.
De kommer att lova väljarna drastiskt sänkta priser på glass, godis och annat gott.
För i framtiden kommer rösträttsåldern att vara sänkt till tio år.
I alla fall om Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson får som hon vill.
Slänger de in löftet om fri Ananas-Fanta kan sossarna dessutom slippa kritik från Göran Greider enligt principen tyst min mun så får du socker.
Karon-Karins förklaring till denna önskade sänkning av rösträttsåldern är att det är barnen som lider mest:
”Unga människor i allmänhet, och som politiska subjekt i synnerhet, utmålas gärna som bortskämda snöflingor med näsan i skärmen och dålig attityd. En grupp som mest gnäller och möjligen välter en och annan staty. Och som därmed bör och kan ignoreras.
Exakt hur mycket de politiska eliterna struntar i unga blev hjärtskärande tydligt under finanskrisen. Europas geronter till statsmän och -kvinnor utformade en politik som räddade banker och pensioner och samtidigt dömde en hel generation till fattigdom.”
Innan vi går vidare, kan någon av läsarna slå en signal och be Karon-Karin berätta för Sveriges pensionärer att pensionerna tydligen är räddade – många av dem har nog antagligen inte märkt det.
Vi lever i ett Sverige där man trixar med mätningar för att visa att eleverna inte har sämre kunskaper på avgörande områden.
Men är inte kunskap och grundläggande förmåga att orientera sig självständigt en förutsättning för att man ska rösta? (Jag anser ju att man ska ställa vida större krav än så – men det tar vi vid ett annat tillfälle.)
Det här är den logiska följden av en utveckling i socialdemokratin som inleddes kring andra världskriget. Den utgick från att den enskilde medborgaren inte var riktigt lämpad att ta hand om sig själv – och definitivt inte sina barn. Omhändertagandet skulle ske via daghem och skola – där skulle barnen bibringas kunskaper och fostran.
Kunskaper som att läsa, skriva, räkna är numera mindre viktiga än att känna, uppleva och kräva (man ska ju inte ta skit).
Barn utan grundläggande kunskaper om historia, geografi, ekonomi och fysik ska uppbådas som valboskap för att de ska kunna ge uttryck för sin fruktan för att tvingas leva på en jord som enligt Karon-Karin alltså kommer att ”koka”. Den fåniga överdriften i hennes text är ett exempel på hur sossarna och de gröna skrämmer upp barn: Vi kommer alla att dööööööö! Vi kommer att koooooka till döööööds! Hjälp! Rösta på Stefan! Han har en isklamp i bakfickan han kan kasta i det kokande vattnet.
Karin-Karin hävdar också att:
”… unga människor i dag i allt för stor utsträckning saknar politisk representation.”
Men Karin-Karon, det beror ju på att ni slagit sänder kärnfamiljen, att ni bedrivit krig mot den. I ett normalt fungerande samhälle representerar ju föräldrarna ett litet fungerande kollektiv med gemensamma intressen. Föräldrarna uttrycker barnens intressen, eftersom dessa faktiskt inte är förmögna att göra det själva på ett tillräckligt kunnigt och erfaret sätt.
När Karon-Karins stat övertagit ansvaret för barnens ”fostran” så står barnen förvisso utan politisk representation. Vad annat var att vänta än att denna stat nu också vill kommendera barnen till valurnorna; ”annars kommer ni att döööööö!”.
Ett annat märkligt påstående är följande:
”Den tidiga arbetarrörelsen, liksom många andra radikala rörelser bestod till stor del av unga människor. Men i vår tid och i denna del av världen är det inte de unga som är många, utan de gamla som blir fler och fler. Det blir därmed politiskt riskfritt att strunta blankt i de yngres krav.”
Ja, men den tidiga arbetarrörelsen ställde också krav på arbetarklassen. Den sade till arbetarna, de unga arbetarna: Du skall ta ledningen och makten och därför:
”Lär dig det enklaste! Gör det nu,
ty nu är stunden här
det är aldrig försent!
Lär dig ditt ABC, det är inte nog men lär det!
Inget får hejda dig, börja nu
Allting bör du veta”.
Arbetarrörelsen krävde kunskap, disciplin och mognad av sina medlemmar – det gällde att visa att man inte var en förvirrad, försupen hop.
Karon-Karin har inga sådana kräv. För henne räcker det att ungdomar runt om i världen skolkat från skolan på fredagarna, samt nu kastar sten och välter statyer (ofta utan att veta vilka personer statyerna föreställer).
Det räcker för att de ska få rösträtt.
Det är uppenbart att sossarna siktar på att få egen majoritet om några val.
Först skrämmer man livet ur småttingarna och så har man importerat någon miljon människor där många är beroende av välvilja och bidrag från den som har regeringsmakten.
Godis åt barnen och året-om-ramadan-superparty åt de som kommit hit så får man 50 procent. Minst.
De generationer som byggde upp landet dör ju undan (och låter man bara bli att få fason på äldreomsorgen kan det gå fortare än väntat) – då förlorar man många väljare som varit obegripligt trogna.
Det gäller att fylla på med nytt, och de nya kan mutas med frukterna av det de föregående generationerna skapat.
Och när det tar slut?
Ja, du Karon-Karin – det är då att det är dags att du skriar: ”Hjälp, vi kommer alla att dööööööö!”
PS. Karon-Karin har redan förebådat lösningen på att många av de invandrade inte har och inte verkar vilja ha gedigna kunskaper i svenska. Det kan bli en del invändningar mot att sådana personer ska få rösträtt. Hon påpekar nämligen att:
”Den brittiske statsvetarprofessorn David Runciman har gått ännu längre och föreslagit att människor bör få rösta från sex års ålder, när de kan förväntas kunna läsa hjälpligt.”
Förväntas läsa hjälpligt kommer att definieras som förmåga att välja rätt bidragsblankett – och så var den egna majoriteten tryggad.