I Sydafrika mördas en kvinna var tredje timme, hälften av dem av en nära anhörig. Med största säkerhet är det en svart kvinna som håller ihop hushåll och familj, som ser till att det kommer in pengar på något sätt och att barnen är hela och rena.
Mannen sitter med kompisarna och krökar.
Kommer han hem är det för att se om det finns pengar, och om frun inte lämnar dem ifrån sig misshandlar han henne. Ibland enligt statistiken till döds.
Här finns grunden till de svartas problem i stora delar av världen.
Icke-fungerande familjer beroende på ett degenererat beteende hos männen.
Frågan borde mobilisera både dem som vill kämpa för kvinnors rättigheter och svartas liv.
Det vi talar om är ju vidriga förhållanden för svarta kvinnor.
Svarta kvinnor som mördas av svarta män. I långt, långt, långt, långt större antal – i ett enda land – än de dödas av vita i västvärlden.
En kvinna var tredje timme.
Tshegofatso Pule var 28 år och gravid i åttonde månaden, och hittades i förra veckan knivhuggen och hängd i Roodepoort utanför Johannesburg.
Vi talade inte om just kvinnomorden i Sydafrika i gårdagens program, men ändå gjorde vi det på sätt och vis när vi diskuterade vad som hänt efter Alexander Bards tweet om att svarta måste skärpa sig och sluta gnälla.
Vi förtvivlade också över möjligheten att rationellt diskutera med dem som står och hoppar upp och ner, skriker oartikulerat och välter statyer. Vad man nog mer måste fokusera på är att ordna livet och omgivningen så att man inte berörs eller hotas av idiotin.
Martin var också lite orolig för att världen ska gå under på söndag. Det har gjorts nya beräkningar på Maya-kalendern som visar att det tidigare – och passerade datumet – för världsalltets upplösning var fel. Nytt och korrekt datum är i stället 21 juni 2020. Just det. Nu på söndag. Datumet sammanfaller alltså med min 650:e födelsedag (Ett Boris-år är tio människoår eller hur det nu var).
Jag kunde dock lugna Martin med att Maya-kalendern är uppbyggd i enlighet med en filosofi om att världen ständigt genomgår cykler. Saker föds och saker dör, för att sedan återfödas.
Så på söndag börjar vi om igen. Vilket är bra. För så här kan inte världen fortsätta.
I övrigt gratulerade vi Gustav Damm för att han nu fått körkort och fortsätter hålla ordning i Täby. Och så skällde vi på Seitanfoods VD för att han bett om ursäkt (det lönar sig aldrig, det blir bara värre … vilket han nu fått lära sig).
Och så undrade vi försynt varför Jan Jönsson inte sitter ner numera när han åker tunnelbana.