När det gäller att förflytta pengar från arbetande människor till icke-arbetande har staten utvecklat en förvånansvärd fingerfärdighet.
Det mest omfattande fusket med bidrag i det här landet är rimligen det som sker när personer som påstår sig vara flyktingar släpps in i landet och därefter uppbär bidrag eftersom de inte har någon större lust att vare sig lära sig svenska, utbilda sig eller söka jobb.
Om detta säger regeringens utredare Anne Marie Begler ingenting när hon i dag på DN Debatt upplyser oss om hon kommit fram till att det bör inrättas en ny myndighet som utreder: ”välfärdsbrott”:
”Det kan handla om målvakter i välfärdsbolag, lånade eller stulna identiteter, skenanställningar, påhittade eller överdrivna assistansbehov, överdrivna eller dolda inkomster, tandvård som inte utförts men ändå debiteras, studiestöd för fiktiva studier, med mera. Felaktiga uppgifter kan lämnas till en myndighet för att få utbetalningar från en annan myndighet.”
Men själva grundbedrägeriet gör man ingenting åt.
Det är som vanligt när det gäller staten under senkapitalismen. Dess byråkrati tillväxer ständigt genom att peka på de brister och problem som finns – kaoset som uppkommer därför att byråkratin i andra delar av staten inte gör sitt jobb eller till och med ägnar sig åt rent destruktiv verksamhet.
Man låter en massa människor lura sig in i landet och ordnar sedan ett verk som ska hantera att de fortsätter att hitta på saker.
Och att lösningen skulle vara att samköra en massa myndigheters egna datasystem som uppenbarligen inte fungerar och har stora brister verkar inte överdrivet begåvat. Det lär bara leda till att det behövs en eller flera nya myndigheter i framtiden. För inom informationsbehandling gäller ju principen att stoppar man in skräp så får man ut skräp. I svensk statsförvaltning i dag gäller dock principen att stoppar man in skräp så stannar skräpet kvar, det kommer inte ens ut som nytt skräp. En gång anställd inkompetent byråkrat förblir för alltid anställd i apparaten.
En rimlig ordning är att staten fungerar enligt principen att den ska övervaka att människor får rå sig själva. Den ska garantera yttre skydd och inre ordning. I övrigt ska medborgarna få behålla åtminstone 80 procent av de det arbetar ihop och efter bästa förmåga ordna sina liv själva.
Den enda nya myndighet vi behöver är en som monterar ner staten såsom vi känner den nu så att landet kan återställas till vad det en gång var.
Begler och hennes medarbetare avslutar sin deklaration med orden:
”Ambitionen måste vara att inte en enda skattekrona ska hamna i fel ficka.”
Det är mycket enkelt att åstadkomma. Bort med tassarna ur våra fickor så stannar pengar där de hör hemma.