Tänkande män samlade runt groggbordet någon gång under 1910-talet i Gävle. Samtalet var säkert mer givande än de på nutida tankesmedjors mingel efter seminarierna.
Göran Greider öser i dag på AB:s kultursida sitt förakt över tankesmedjor i samband med att Benjamin Dousa blir VD på Timbro.
Men mest ska man väl tycka synd om Benamin Dousa. Det är väl som att bli utnämnd till att vara ansvarig läkare på uppvaket på ett sjukhus och upptäcka att patienterna dött redan på operationsbordet.
Kan ju dock vara en vilsam position.
I vilket fall … Greider tycker alla tankesmedjor är medelklass; typ kaffeautomater, adresser i Stockholms innerstad – vare sig det är tankesmedjor till höger eller vänster. Och så riktar man in sig på att påverka media.
Greider missar att det finns tydliga skillnader. På tillställningar som högerns tankesmedjor ordnar serveras det efteråt boxvin, oftast vitt.
På vänsterns motsvarande sammankomster är det avslagen flasköl som gäller.
Man kunde väl åtminstone förvänta sig att högern fixade grosshandlargroggar och vänstern ställde fram några iskylda pavor vodka på borden.
Ingen ordning numera.
Göran Greider ogillar också tankesmedjor därför att de ”lämnar folket bakom sig”. Politiken blir en fråga som avgörs av den som vinner kampen om opinionen och de som strider i media är tankesmedjornas manifestförfattare, trappspringare och örontasslare.
Så sant.
Men … Greider ser istället ”Reformisterna” som det sätt som intellektuella ska arbeta på. ”Reformisterna” jobbar med att dra in fler medlemmar till socialdemokratiska partiet för att liva upp de inre diskussionerna. Tanken synes mig lite märklig. En gång i tiden var ju SAP ett massparti men så började ledarna mycket medvetet slå ihjäl alla inre diskussioner och sluta lyssna på medlemmarna. Sedan dess har de som slog ihjäl debatten ersatts av personer som inte ens vet vad en inre debatt är. Inte en inre debatt i partiet i alla fall. Antagligen tror de att inre debatt är det samtal de för med sig själva om huruvida de ska ta en röd eller gul slips på sig inför nästa framträdande.
Att intellektuella agerar flugpapper åt socialdemokratiska pampar kan väl vara lukrativt. Stadig inkomst. Suhonen och de andra i ”Reformisterna” bör dock kräva månadslön, får de betalt per ny medlem lär det inte ens räcka till en bira på Carmen.
Det stora problemet är dock förstås själva tanken på att intellektuella ska spela en roll i politiken.
Tankesmedjornas folk har förläst sig på Machiavelli. De tror sig kunna bli rådgivare åt ”Fursten”.
Men som Baudrillard påpekade för tjugofem år sedan; problemet med samtidens intellektuella är att de inte ser att det inte finns några furstar att vara rådgivare åt.
Och ser de inte det är de inga verkliga intellektuella.