Har man följt DN i några årtionden vet man alltid när det drar ihop sig till en riktig rejäl kris i Sverige. Inte på grund av att tidningen publicerar reportage som förklarar skeendet och påvisar hur illa det är ställt, utan på grund av alla de där ledar-, debatt- och kulturartiklarna som förklarar för oss hur vi ska leva våra liv.
Först kommer texterna som förmanar oss när det gäller vårt kosthåll; vi äter för mycket, vi måste äta mindre och sundare – tillbaka till kålrötter, vitkål och potatis. Det här har de senaste två åren förstärkts med propaganda mot att vi käkar kött. När menigheten inte längre riktigt har råd med riktigt kött och rikligt med bra sovel förklarar överheten för den att det där ändå är onyttigt och farligt för dem. Numera är det också farligt för miljön.
Aldrig har vegetarianismen stått så stark som rörelse som under 1930-talets depression – och nu är vi snart där igen.
Efter artiklarna som sjunger barkbrödets lov kommer alltid inläggen som förklarar hur viktigt det är med dödshjälp. När köerna växer till en äldrevård som ändå i sig inte längre fungerar – en vård där mat och omsorg ibland kan vara en ren skymf mot dem som ska tas omhand – tills en del upplever att de förnekas sitt människovärde – då kommer de finstämda pläderingarna om att på egen begäran få dö med värdighet. Det anses på något sätt som själsfint att ta strid för detta, men inte lika nobelt att kräva att även halvvirriga 95-åringar ska få leva med värdighet – istället för att vilja få hjälp att göra slut på allt.
Nu har jag bara suttit och väntat på de där små essäerna i DN som förklarar för oss att verkligheten egentligen inte finns, underförstått är att då behöver man inte bry sig om hur den är beskaffad. Postmodernisterna är ju lite ur mode, så DN måste komma med något nytt – och si – i dagens kultur–DN uppenbarar en filosofistuderande sanningen för oss.
Vi får veta att den moderna teknologin skapar virtuella världar som är så realistiska att den som går in i dem inte längre alltid riktigt kan skilja den skapade verkligheten från den verkliga verkligheten. Och i så fall har ju gränsen suddats ut – och kan vi då alls således hävda att verkligheten är “verklig”?
Men som vanligt har DN missat möjligheten att samordna de här kampanjerna: Varför inte ha ett stort mat–tema där man förklarar hur man kokar soppa på – nej, inte en spik – utan på spikklubba.
Spikklubba är en billig växt, problemet är förvisso att den är giftig – men man ska vara gammal eller sjuk och klen för att dö – de andra överlever men får svårartade hallucinationer och kan inte skilja fantasi från verklighet.
Se där ett Kinderegg för kommande kristider.