Ett tag var det populärt att skriva kontrafaktiska romaner om Hitlers tredje Rike. Ni vet, typ: Vad hade hänt om nazisterna vunnit?
En av de mest lästa – och märkliga – var Richard Harris “Fatherland”. Den byggde på tankegången att Hitler segrat i Europa och slutit fred med USA, men att det Tredje Riket var rädda för vad som skulle ske om resten av världen fick kännedom om Förintelsen.
Det orealistiska i tankegången ligger i att resten av världen skulle bry sig nämnvärt – ett utmärkt exempel på det är Kina.
Det är ju inte så att vi i resten av världen inte vet att Mao Zedong och KKP är ansvariga för kanske 100 miljoner kinesers död och därmed också för brott mot mänskligheten.
Från segern 1948, över utrensningarna det kommande årtiondet, sedan Det stora språnget, följt av kulturrevolutionen och efter den några årtionden av lågintensivt men hårt förtryck.
Ingen internationell instans eller stat har ännu krävt att någon kinesisk ledare ställs inför rätta – eller åtminstone att den nuvarande ledningen officiellt tar avstånd från och fördömer det folkmord deras företrädare är ansvariga för.
Jämför med Turkiet – frågan om att Turkiet ska erkänna folkmordet på armenier är med all rätt ett ständigt krav från många – och även andra nationers parlament har antagit resolutioner och uttalanden i frågan.
Eller jämför med alla de där kraven på ursäkter för brott mot mänskligheten som kan ligga två eller tre sekler bort i tiden.
Men vem kräver att den kinesiska ledningen ska be om ursäkt för sitt partis brott?
I Sverige och västvärlden är det också omåttligt populärt att bojkotta varor som produceras i länder i tredje världen där man anser att arbetsförhållandena är olidliga och närmast slavliknande – några sådana bojkottkrav drabbar inte svenska butiker som till exempel säljer kläder tillverkade i Kina – trots att arbetarna där saknar all form av strejkrätt – vilket de inte gör i länder som Indien eller Pakistan.
Vi tar det igen – regim som inte låtsas om att deras parti bär ansvaret för 100 miljoner döda.
Ibland kan man numra läsa någon artikel om hur effektiv nazisternas propaganda var – hur man i andra länders tidningar kunde läsa artiklar om Tysklands framsteg på olika områden och vi tycker det är motbjudande eller i bästa fall naivt.
Men vad ska vi säga om alla de uppskattande artiklar du kan läsa i vilken svensk tidning som helst i dag om kinesiska satsningar på miljö när det gäller ekonomi, kommunikationer eller stadsbyggnad?
LÄRDOM: Ska du bli diktator se till att du kör med röda flaggor.
FUNDERING: Att ingen kräver bojkott eller isolering av Kina eller bedriver solidaritetsarbete med dissidenter och förtryckta nationella minoriteter – beror det på att de som brukar kräva sådant just tycker att kineser är mindre värda än andra folk? Eller beror de på att de är mer fördragsamma med folkmord om de sker i socialismens namn?