Stats-TV:s Erika Bjerström har i en kolumn våndats över hur hon ska rapportera om Donald Trumps seger i presidentvalet. Hennes problem är att hon inte förstår hur hon ska kunna rapportera om detta objektivt eftersom Trump genom sin blotta existens är en negation av den svenska “värdegrunden”.
Väldigt länge har ju statsmedia kunnat beskriva verkligheten på ett sätt som gör att den framstår som om majoriteten beter sig i enlighet med den påbjudna värdegrunden.
Motsättningarna har gått att dölja genom att man inte berättar om allt. Man väljer att inte låtsas om sådant som inte överensstämmer med de ideologiska riktlinjer som ska följas – men när verkligheten slutar bete sig som förväntat – då hamnar man i samma förvirrade tillstånd som Bjerström.
Det här var en söndag då jag tydligen inte kunde undkomma henne. Några timmar senare dyker hon upp i P1:s “Medierna” och ska förklara hur så många journalister missade att korrekt förutse utgången av presidentvalet. Bjerströms förklaring är att utrikeskorrespondenter är för isolerade – de rör sig bara – som hon uttryckte det: i “anorektiska” reservat i Washington, New York, Los Angeles och Hollywood där alla är “smala och liberala”.
Hon menade fortsättningsvis att utrikeskorrarna kunde förutspått det som skulle ske om de åkt runt i USA – då hade de mött alla de där vita männen som är “tjocka, har skägg och bär keps”. Dessa män påstods också vara okunniga om vad som sker i världen.
Jag har ju sett en del av amerikansk landsbygd och rätt många där är förvisso vita, men de är magra, seniga, slätrakade och så bär de hatt. Och det går alldeles utmärkt att föra förnuftiga samtal med dem.
Tjock, skäggig, keps ?? Man drabbas ju av misstanken att det är Fredrik Virtanen som Bjerström stött på under en snabb utflykt till Alabama och av misstag tagit honom för en sydstatsbo – ett misstag som är lätt att begå emedan det blir lite av “southern drawl” när de som är bördiga från Motala ska tala engelska.)
Det är något mycket obehagligt med hela Bjerströms sätt att betrakta tillvaron – inte bara det att hon utgår från en odefinierad värdegrund (som är vad som för stunden anses fint och bra) utan hon är också fast i ett biologiskt synsätt som egentligen är totalt sinnessvagt; smala, vita människor har rätt åsikter. Tjocka, vita människor har fel åsikter. (Jobbigt som sagt för Virtanen, för att inte tala om Greider.)
Svarta människor däremot kan se ut hur de vill. De har alltid rätt åsikter. Spelar ingen roll om de har BMI över 30.