Det diskuteras väldigt mycket hur covid 19 kan drabba våra kroppar.
Men vad händer med våra tankar under pandemin? Med våra själar?
Vi diskuterade i torsdagens sändning hur hemmasittande och karantänregleringar på något sätt avtäckt den materialtrötthet som finns i samhället och i människors mentalitet.
En slags utmattning som inte följer av hårt arbete, stress och slit utan av att man nötts ner av att göra saker om man innerst inte vill göra därför att … ja, ofta vet människor inte ens det.
Man gör det bara.
I ett samhälle där alla värden flyter, där ont och gott, bra och dåligt, rätt och fel inte längre egentligen har skarpa gränser, där kan den enskilda individen till slut inte längre orientera sig utan går i den riktning som den som bestämmer pekar. Och i en tillvaro där allt anses relativt, i ett samhälle där makthavarna inte kan skydda åldringar på långvården men grubblar på hur IS-terrorister ska kunna garanteras jobb och bostad, där är det nästan begripligt om många människor förlorar all kraft och försöker klara sig genom att göra som de blir tillsagda.
Makthavarna säger: Nu är det pandemi. Gå hem!
OK, säger menigheten.
Makthavarna säger: Nu är pandemin över. Gå till jobbet!
OK, säger menigheten.
Fast … då upptäcker många av dem att de inte längre har något jobb att gå till.
Kanske fler då inser att det är dags för en förändring.
I övrigt diskuterade vi om Erik Prince är fortsatt lämplig att bli USA:s nästa ledare, och så försökte vi se igenom och förbi medströmsmedias rök och speglar när det gäller mordet på Tommie Lindh. Vi avrundade med att Martin förklarade hur Joe Rogans övergång till Spotify är ett tecken på ett kommande storkrig om intäkter mellan plattformar som Youtube, Spotify och Facebook. Och nu ger sig också de tunga traditionella mediebolagen – som New York Times – in på riktigt i kriget om annonsörer.