Jan Guillou är den svenska journalistikens motsvarighet till politikens Carl Bildt. Guillou talar liksom Bildt långsamt och med ett mjukt eftertryck, ett slags debattens lågaffektiva bemötande. Lite överlägset och långsamt.
Det får människor och tro att de båda tänker efter samtidigt som de talar. och att de tänkt efter innan de talar.
Vi tror ju gärna det bästa om andra.
Liksom vi tror dem när de säger att de är bäst på det de gör och vet vad de talar om.
Och båda skrockar de skorrande som forna tiders torgmadamer på Östermalmstorg gjorde om man försökte pruta – på så sätt skapar de intryck av att motståndaren troligen är lätt sinnesförvirrad eller i bästa fall bara extremt okunnig.
Och dessa tekniker har fungerat.
På måndag inleds en serie om Jan Guillou i mitt dagliga nyhetsbrev. (Det blir Carl Bildts tur senare).
Nyhetsbrevet kommer ut dagligen och du prenumererar här.
Varje brev innehåller texter jag inte publicerar någon annanstans och de handlar om allt från svensk inrikespolitik till mellankrigstiden i Centraleuropa eller Hollywood på femtiotalet.
Några matskedar franska filosofer då och då. Dagboksanteckningar.
Brevet kommer också framöver att innehålla intervjuer och reportage.
Ibland infamt. Alltid rabulistiskt.